Aftonbladet – 11 april 1870, sida 2

emellertid lite mera silke och gick upE derefter samt stannade några minuter i mitt rum. Då jag kom ned, sutto de båda herrarne vid bordet och hade några papper utbredda framför sig. Jag gick till min gamla plats vid fönstret och fortsatte mitt arbete. Deras samtal var för mig af intet iutresse och vände sig kring räntebelopp, arrenden, reparationer och dylikt. Efcer en stund nämnde Dexter att han haft bref från Haines. Har ni det? inföll mr Chandos. Jag har nyss skrifvit till honom. Hvad säger ban för godt? Mr Dexter tog upp ett bref ur plånboken och lemnade det till sin husbonde, som hastigt genomögnade detsamma. Då är mitt bref till intet gagn, och jag nödgas skrifva ett annat, yttrade han, sedan han slutat läsa. Jag skall visa er huru jag skref, så kan ni sjelf se.n Låt mig få gå efter det, inföll jag, ifrig att bespara honom dessa steg. Utan attinvänta äns tillåtelse skyndade jag ut i förstugan. Brefvet låg icke qvar på bordet. Det 3r inte der, mr Chandos. Postbudet har redan tagit det. Omöjligt., svarade han och såg på sin klocka; hon är inte mer än fyra ännu, Emilys bref är ej lemnadt. Hickens blef inkallad; han stod, en bild af häpnad, vid sin herres fråga efter brefvet och nekade bestämdt att hafva sett detsamma; han hade icke ens på eftermiddagen varit i förstugan. Vi följdes alla åt ditut; saken föreföll så besynnerlig och jag visade mr Chandos hvar jag hade lagt brefvet. Det hade icke halkat ned på golfvet och fanns ingenstädes. Mr Chandos såg vå mig: han tänkte otvifvelaktigt att spionen nu åter var i verksamhet.