Aftonbladet – 9 april 1870, sida 2

var en tröst för mig att få tilltala henne, tyckte jag. Kära Hill, tycker ni ej det är ganska oförsigtigt af mr Chandos som nyss varit så sjuk, att stanna så länge ute, i den fuktiga aftonluften? Det skulle jag tycka, om han vore ute, svarade Hill i den vanliga tvära tonen som hon begagnade med mig. Mr Harry är i vestra flygeln hos mylady. Det hade många gånger förefallit mig, och jag tror att jag icke bedrog mig — som om Hill såg mig med oblida ögon, med anledning af mitt ofrivilliga qvardröjande vid Chandos. Följande dag inträffade en händelse af vigt, rörande lady Chandos hemlighetsfulla sjukdom: — en läkare kom ändtligen för att se henne. Han hade rest en lång väg, om med bantåg eller i vanlig vagn, vet jag icke. Doktor Laken var en liten, mager man, något till åren, med mörka ögon och ett välvilligt, redbart utseende. Hans ankomst var oväntad men synbarligen högt värderad. Mr Chandos kom genast in i eksalen der han stigit in, och tog honom hjertligt i handen. Så glad jag är öfver att ser er, doktor! Ni är således slutligen hemkommen! Ja, frisk och sund till kropp och själ efter mina två månaders resa. Hvar tror ni jag har varit, me Harry? Ända bort till norra kusten af Skotland. Ni som förr aldrig kom utom ert distrikt! Emedan jag behöfdes, ja! Men nu börjar jag bli gammal; min son har öfvertagit praktiken. Nå-å? — hvem är det som behöfver mig här? Ni sjelf, kanske? Nej, jag sjelf behöfver för närvarande ingen läkarebjelp, svarade mr Chandos med ett tvunget uttryck i rösten. Vill ni äta middag, doktor?