Aftonbladet – 8 april 1870, sida 3

Vetenskapsakademiens högtidsdag. Prof. Lovens föredrag. En af de närmast förflutna årens mest anmärkningsvärda företelser inom zoologien har varit den med ökad kraft, inom vidgade områden fortsatta undersökningen af djurlifvet, dess former och dess vilkor, i den norra atlantiska oceanens största hittills för forskningen tillgängliga djup. Ämnet är: ej mera nytt. För sju år sedan redogjordes på detta rum för hvad dittills var vunnet, för de första, länge nästan bortglömda fynden, antecknade af Polarfararen John Ross, som, redan 1818, då han lodade på 1000 famnar fick upp på linan en två fot stor, mångarmad präktig hafsstjerna, som säkert icke lefvat simmande, utan på bottnen, hvilkens slamm ännu betäckte linan närmast lodet; för de under James Ross sydpolsresa utförda draggningarna på 270 till 400 famnar, och Edward Forbes i Ageiska hafvet; för Baileys och än mer Ehrenbergs omfattande forskningar; för Wallichs vigtiga undersökning af bottenmassån i Nordatlanten under MCiintocks resa med fartyget Bulldog, Milne Edwards iakttagelse af djur, som funnits fästade vid den telegrafkabel, som under två år hade legat på bottnen mellan Sardinien och Algier, — och sist, men ej minst, för de af svenska Spetsbergsexpeditionen 1861 utförda djuplodningar, som från 1400 famnar upphemtade lefvande djur, och hvilka företogos med bestämdt och ensamt syfte, att utröna lifvets bestånd i hafsdjupet, medan dittills de flesta betydande fynd af detta slag varit tillfälliga, eller hade-följt med vid sidan af företag af praktisk syftning. Det är som om begäret att få veta något om lifvet i oeeandjupet nu blifvit omotståndligt. Huru dot ter sig ofvan hafvets yta, från stranden till de högsta bergsspetsarna, derom har forskningen med ringa möda mångenstädes förvissat sig, der vegetationens olika karakter bestämmer zoner, som kunna skönjas redan på afstånd, eller genomvandras af forskaren, från odlingens bälte, genom ekens och äkta kastanjeng, bokens, barrträdens och björkens, till buskarnas och örternas alpflora, och slutligen till de ofullkomligaste alstred, som ännu härda ut invid den eviga snön. Men vilja vi veta något om hurudant djurens och växternas lif är under vattenspegeln, hafva, såsom det verkligen skett, de enskilte forskarne med lod och dragg upphemtat dem från det ena djupet, som man tyckte, betydligare än det andra, tills två-, trehundra famnar voro uppnådda, då äro hjelpmedel behöfliga, som den enskilte måste försaka, och det allmänna måste komma honom till hjelp. Det är hvad som skett under de senaste åren, England, Nordamerikas Förenade Stater och Sverige hatya hvar för sig företagit arbeten af detta slag. En lysande upptäckt, gjord af två norske zoologer, den äldre och den yngre Bars, blef i England uppfattad som en kraftig väckelse till nya företag. oo . eeanon närmar Sig icke till Norges kust, sjelfva Nordsjön hör ej till hans egentliga område, men i de långt inträngande fjordarne och sunden finnas dock mångenstädes ansenliga djup, det säges till sexhundra famnar, måbända deröfver. Huru omgorgsfullt dessa hem för en hittills föga känd djurverld blifvit undersökta, derom vitnar den förteckning, den äldre Sarg för ett par år sedan lemnade af djurarter, som der blifvit funna mellan 200 och 450 famnar, till ett antal af ej mindre än 497. Bland dessa talrika fynd är Rhizocrinus lofotensis, en Echinoderm af den klass, som bär namn af liljedjur, Crinoideer, hos hvilka kroppens organ äro inneslutna i en med armar försedd kalk, som hos de fleste bäres af en lång, ledåd stjelk, kvilken med rotlika utskott är fästad vid bottnen. I den nu lefvande naturen känna vi med visshet endast ett slägte af gådena Crinoideer, med några få arter i de varmaste trakternag, Vestindiens och Ostindiens haf, men många utdöda från de palsozoiska och mesozoiska perioderna. Då töro de högt utvecklade. Det förvånande är nu, att den vid Norge upptäckta Rhizocrinus icke är närmast beslägtad med de andra au lefvande Crinoideerna, utan på Apiocrinidernas grupp, gom var mest utbildad under Jura-perioden, oc i Krit-formationens äldre tid, men i den yngre, hvita kritan är representerad endast af Bourgueticrinus. Liksom denna är en degraderad, mindre fullkomligt utveeklad Apiocrinid, så är Rhizocrinus, med sin långa stam och gin lilla kalk, som är försedd med armar, hvilkas antal ofta afviker från det typiska femtalet, en försämrad Boöurguetigrinug, en form, som lidit under striden för sin tillvaro, en ringa återstod i nutidens haf af en djurtyp, som efter sin Jångt afiagsna blomstringsperiod tvinat af, och troddes vara längesedan utdöd. Få upptäckter hafva väckt så allmän eftertanke, så många frågor om hvad den väl kunde betyda, OS På framställning af Englands förnämsta vetenskap j liga samfund, Royal Society, ställde amiralitetet et af kronans ångfartyg, Lightning, till naturforsknin gens förfogande under fyra veckor af Augusti oc! September 1868, och under det förfutna året, frål I slutet af Maj till medlet af September, ångare; Porcupine. De zoologer, åt hvilka företaget an förtrotides, och som under dess utförande ansågo vara i statens tjenst, voro Carpenter, Jeffreys oci Wywille Thomson, och de trakter, som undersök tes, hafvet mellan Skottland och Fseröarne, och I nordyest, vester och sydvest från Irland; till Rock