Aftonbladet – 7 april 1870, sida 3

I )j ioman, AT de utträdande ledamöterna had: utom dem, ingen infunnit sig isalen, De had i stället tagit plats på läktaren, der man blan ) de polska representanterna äfven såg de båd I furstarne Czartoryski och dr Smolka. TI sa ;Ilen herrskade den största spänning. Seda nägra obetydliga frågor blifvit afgjorde upp Jläste vice presidenten de båda förklaringarne I der. polska heter det, att de polska repre sentanterne efterhand, och särskilt genom de af Herbst utarbetade majoritetsprogrammet hunnit till den öfvertygelsen, att riksrådet och ministörens majoritet, ledda af förkärlel för en af rikets folkstammar, tyskarne, gjor det till ett formligt regeringssystem att nek: de andra nationaliteterna en motsvarand sjelfständighet. Ett sådant system måste led: till split och upplösning i alla rikets delar Det tyska kabinettet .hade slutligen, genon förslaget om nödval tillåtit sig ett direk ingrepp i de särskilta kronländernas författ ningsenliga sjelfständighet. (Med dessa nödval afses regeringens förslag om utskrifvande af direkta val i de landsdelar, hvilkas representanter till en del eller helt och hållet dragit sig tillbaka från riksrådet). Derigenom hade de polska deputeradena blifvit befriade från all ytterligare hänsyn och nedlade derför nu sina fullmakter i den galiziske landmarskalkens händer, på samma gång de förbehölle landdagen i Lemberg den fullständigaste handlingsfrihet. De tolf sloveniska deputeradena förklara å sin sida, att de måste anse sitt qvarstannande i riksrådet omöjligt, då sjelfva regeringen anfaller landtdagarnes rätt att välja riksrådets medlemmar, samt att de ej kurma vänta det minsta gagneliga resultat af en församling, som icke en gång velat taga under öfvervägande det af en bland dem (Petrino från Bukovina) framlagda förslag till ett biläggande af de nationella stridigheterna. De följde derför polackarnes exempel. Presidenten förklarade efter uppläsningen, att de båda adresserna skulle underkastas vanlig behandling, och någon diskussion deröfver egde ej rum. Antalet af representanthusets medlemmar har genom detta steg blifvit reduceradt från 201 till 130. Endast sju landsdelar äro numera der fullständigt representerade. Förenta Staternas president har nu promulgerat den ryktbara 15:e tilläggsartikeln till konstitutionen, om negrernas rösträtt, sedan hon blifvit ratificerad af ett tillräckligt antal stater. I det budskap han med anledning häraf aflåtit till kongressen yttrar han: Artikeln ger fyra millioner män rösträtt, och det tillkommer nu dessa nya medborgare att göra sig värdiga sina nya rättigheter. Den hittills gynnade racen skall ej lägga de nya medborgarne några hinder i vägen, och derigenom för dem försvåra framåtskridandet. Men då den amerikanska författningens stiftare varit af den öfvertygelsen att det republikanska statsskicket ej kan bestå utan en allmänt utbredd bildning, så uppmanar presidenten kongressen att -vidtaga åtgärder till folkundervisningens höjande, på det att alla som äro i åtnjutande af politiska rättigheter äfven må ha tillfälle att förvärfva de derför erforderliga insigter. Endast på detta sätt skulle de helsosamma följder man hoppats af 15:e tilläggsartikeln till författningen kunna förverkligas. I det engelska underhuset väcktes den 1 dennes en ganska vigtig motion, hvars öde likväl då icke hann afgöras. Fawcett föreslog nemligen, att inträde i Trinity College i Dublin skulle stå öppet för studerande af hvilken trossekt som helst. Vid ett i dessa dagar i Newark hållet parlamentsval besegrade den liberale kandidaten Bristowe sin konservative motståndare Sleigh med 826 röster mot 651. Utgången skulle ha blifvit motsatt, om icke sir George Grey på valdagsmorgon afstått från sin kandidatur, hvarigenom splittring i det liberala lägret förekoms. I Longford fortgår undersökningen om valkorruption. — Åtskillige katolske prester ha blifvit törhörda. Pater Reynolds medgaf, att han utgifvit 3000 (hvilka naturligtvis ej lutit ur hans ficka), utan att han dock med bett och vilja mutat eller trugat valmännen eller på annat otillåtet sätt inverkat på valet. En annan prest erkände, att han i kyrkan predikat mot den feniska rörelsen. Hans ätbörder dervid måste ha varit synnerligen lifliga, ty han medgaf äfven, att han sparkat en person. I Dublin togos den 1 dennes på ett från Holyhead ankommet fartyg tre mjölfastager beslag, icke för skatteunderslet, utan derföre att de i stället för mjöl innehöllo revolvrar och gevär, destinerade till vestra kusten af Irland. Från Rom berättar en korrespondent till tidningen Decentralisation den 26 Mars följande: En armenisk biskops hjelpprest hade alltsedan sin ankomst till Rom haft sådana atlåtelser mot den påfliga auktoriteten, att kardinal Barnabo fann sig föranlåten att uppmana honom till moderation och befallde honom begifva sig till passionisternes kloster för att göra en botöfning. Presten vägrade detta sådana ordalag, att vikariatet ansåg sig böra med våld tvinga honom att begifva sig till nämnde kloster. Vikariatets agenter infunno sig derföre i den armeniske biskopens bostad, orepo presten och satte honom i en vagn. Men armeniern försvarade sig, och som agenterne icke vågade använda något svårare våld, hoppade han åter ur vagnen och flydde till sin biskop. Denne protesterade mot hans arrestering. En annan händelse var dock vigigare. En apostolisk visitation var anbefald ör de armeniska antoniternes kloster och skulle hållas i S:t Peterskolonnaden i Vatikanen. Den armeniske biskopen Kasagian vägrade den apostoliske visitatorn inträde. I anledning häraf betallde påfven biskop Kasagian att begifva sig till S:t Sabina för att förrätta religiösa öfningar; men biskopen väorade och vände sig till biskopen i Marseille Place med begäran om franska regeringens beskydd. RIKSDAGEN.