ning 1 ifråga om pantlänemrättningens utvidgande, hvarom hrH. förut väckt motion, blef af stadsfullmäktige remitterad till den för sagda frågas utredande tillsatta komits, on BEEN Betraktelser öfver den utländska jernmarknadens nuvarande ställning. (Forls. fr. lördagsbl.) Sammanfatta vi de vigtigaste af förut nämnda fakta saint. redutera der till svensk vigt och svenska priser, så finna vi att under förlidet år hela Englands tackjernstillverkning utgör omkring hundratjugu millioner centner (tjugu gånger större än Sveriges) med betydligt ökad efterfrågan och stegrade priser; stängjernet är föga begärligt, och skälet, hvarför priset änn i någon mån håller vig uppe, är alt de flesta fabrikanter upphört att tillverka en svårsåld vara; rälstillverkningen har stigit till omkring tjugufyra millioner centner med ständigt ökade priser och wutsigt att dessa fortfarande skola stiga; rälspriset är genom de stora och växande beställningarna från utlandet — isynnerhet från Förenta Staterna, Ryssland, Österrike och Rumänien — under samma år höjdt från 42)3 till 523 rdr centnern. Frakt och assurans till Kronstadt samt pråmning vidare till Petersburg öka ryska priset ytterligare med i medeltal 1Y2 rdr centnern och utgör derför nu i Petersburg 7 rdr, med ttsigt till ytterligare stegring; Bessemer stålräls vinna allt större marknad och anses med fördel kunna betalas 2 rdr högre pr centner än jernräls; plåt till lokomotiver och fartyg samt jern till skeppsbyggnad hafva god afsättning till höjda priser; Clevelandsfältet, hvars fattiga och oartade malmer — i medeltal hållande blott omkring 32 proc. jern — först för tjugufem år sedan började brytas, lemnar nu tretiofem millioner centner tackjern, eller nära sex gånger så mycket som hela Sverige samt skall nu i stor skala börja tillverka essemer stålräls. : Mänga af Sveriges braksegare anse vårt erös svårafsättlighet härröra af minskad jernonsumtion inom. verldsmarknaden. Må de här se och döma. Då resultaterna af vår officiella statistik icke synas afsedda för praktiskt bruk, offentliggöras de först efter ett år, hvarför Sveriges jerntillverkning ännu ej med säkerhet kan bestämmas. År 1868 uppgick tackjernstillverkningen till 6,076,567 centner och har under året 1869 sannolikt ökats med omkring 2—300,000 centner. Exporten deraf, som på de sista sex åren hållit sig omkring en half million centner årligen, har sedan 1867, då det i medeltal betalades med 3!4 rdr, årligen minskats från 590,000 centner till-510,405, som det utgjorde under förlidet år, medan priset fallit till 212 rdr, och varan saknar nu efterfrågan. Stångjernstillverkningen för år 1868 uppgick till 4,046,826 centner och har under förra året troligen minskats, emedan många bruk under året blifvit nedlagda och få af de qvarvarande ökat sitt smide. Exporten af smidt och valsadt jern; som år 1867 utgjorde 3,697,000 centner, har sedandess oupphörligt nedgått till 3,070,163 centner år 1868, men under förra året ånyo stigit till 3,501,177 centner. Exportpriset för stångjern, som åren 1852—57 höjts från 6 rdr 80 öre till 9 rdr 37 öre med full afsättning för allt hvad som kunde tillverkas, har sedandess varit i jemnt fallande, steg visserligen år 1865 till 734 rdr, men har derefter ånyo fortfarit att sjunka, och vårt jern blir för hvart år alltmer omöjligt att sälja. I fjol var medelpriset 6!2 rdr, hvilket i år knappast torde kunna bibehållas, då behållningen såväl på egna vågar som på våra vigtigaste exportplatser betydligt växt. Öfverallt hör man våra konsuler klaga öfver aftagande priser och minskad efterfrågan på det svenska jernet, medan de flesta öfriga europeiska länders tillverkning för hvarje är ökas och priserna på samma gång förbättras. Redan nu arbetar det öfvervägande flertalet af våra jernfabrikanter med förlust, och inträffar ej snart ändring häri, skall samma förhållande inträffa bär som i Norge, der nu all jernhandtering upphört samt blott något malm från bättre belägna gruffält exporteras till England. Exporten af smältstycken har något ökats, . eller från 168,665 centner år 1868 till 194,324 år 1869, ehuru till sänkta priser och numera minskad efterfrågan. Af jernplåt utfördes 1868 14,615 centner, men 1869 blott 11,179 centner; Vår rälsexport har under 1869 nått sitt maximum, eller 2,565 centner, en alltför ringa ersättning för de nära tre milhkoner centner vi sjelfva infört från främmande land. Ezporten till Ryssland utgjorde tretiofyra centner, medan England under stegrade frakter längs vår vestra, södra och halfva vestra kust samma år släpat dit öfver sex millioner centner. Af se, på hvad ståndpunkt vår jernhandel i sin helhet befinner sig och utsigterna för närmaste framtid. Oberäknadt exporten tilll Amerika och en föga nämnvärd till Danmark samt några rangstämplars afsättning på Sheffield, som nu äfven minskats både till pris och efterfrågan, utgöras våra jernkunder numera blott af barbariska folkslag och de trakter af Europa, der åkerbruket står på mycket låg ståndpunkt samt bonden sjelf smider sina plogar och öfriga redskaper:. Sådana äro i Frankrike Nantes, Vendåe och Bretagne samt vissa delar af Normandie; vidare Portugal samt inom Tyskland Pommern och Mecklenburg; ehuru tyska marknaden genom tillfälligt höjda tullar nästan gått oss ur händerna. Hela skeppningen på Marseille går transit till Arabien och Syrien, på samma sätt en stor del at engelska skeppningen till Ostindien. Äfven rangstämplarnes pris i Sheffield har på sista tiderna fått ett afdrag af omkring 2 rdr centnern — i många fall bruksegarens hela vinst på tillverknin-1 äfven vårt häcta jiorn hlir förl. gen — aoch vad ofvan är nämndt kan enhvar lätt .