Aftonbladet – 5 april 1870, sida 3

forsva Kammaren, Först behar.dlades lagutskottets betänkande JV vi ånledning af väckta motioner om ändrin i kommunalförfattningarne, Mom. 1 och 2, i hvilka utskottet afstyrkt hr Ehrenborgs, Per Nilssons och C. E; Hjelm motioner för såvidt de afse lika rösträtt vid va eller i allmänhet i frågor 8om icke angå utgifte; och kr I, Rundbäcks motion såvidt den afser et absolut röstmaximum, bifölls. Mom. 3, hvaruti ut skottet med anledning af hrr Ehrenborgs, Hjelms Rundbäcks och Sven Nilssons motioner framstöll förslag till fastställande af ett relativt röstinaximäm ÅNGn i kommu hörna på landet, på sådant sätt att ingen måtte få rösta för mer än en tiondedel af kommunens hela röstetal, för: anledde en längre diskussion 3 ..Hr Cs Ekman ansåg, att sedan förra riksdagen se ar tillkommit som kunde mötivera ett inötaft MA det som då KM ärö, ansåg ttärtam, Åt nagot tillkommit, nemligen den Lå ade Yöstgränden för stäa å detta förslag nu för tredje gen terkom, kunde tal. icke tö ännat.4 nät klökher ten bjuder att, Aätäga detiamina. Ett ständi jyadt afslag skills blott förbi slutligen Je? Hl en sådan lösning af frågan som .vre ännu mindre tillfredsställande för dem, hvilka önska ingen förändring i detta hänseende. Den nuvarande röstberäkningen är icke heller öfverensstämmande med billigheten,. Det kan icke nekas, att mindre röstinnehafvare. inåste finna sig föga uppmuntrade att taga del i kommunens angelägenheter, då de veta att de förmå ingenting och att en eller två personer bestämma besläten, Visserligen kunna de bästa skälen möjligen vara på fåtalets sida, men icke är det gifvet att så skall vara fallet derföre att detta fåtal utgöres af förmögnare personer. ; Hr Berg skulle icke hafva någöt emot en förändring i den åsyftade riktningen, men ansåg det ifrågavarande förslaget praktiskt omöjligt. Der heter nemligen, att ingen får hafva ett större antal röster än som svarar mot kumminens hela röstetal efter röstlängden. Men då nu endast hela röster räknas, huru skall det gå om kommunens hela röstetal är mindre än tio? I anseende till denna praktiska omöjlighet röstade tal. för afslag. Hr v: Koch ansåg en tillfredsställande lösning af frågan om den kommunala rösträttens ordnande icke möjlig förr än vi få en ny bevillningsstadga, som :gör all bevillning till inkomstskatt. Den närvarande frågan ansåg han icke vara af. någon särleles stor vigt. I allmänhet kifvas man icke mycket om rösträtten. Största svårigheten är att få folk på kommunalstämman. De som påyrka reformen påstå, att detär den!obegränsade rösträtten på grund af egendom. som förorsakar denna likgiltighet för kommunala angelägenheter. . De mindre röstegarne, säga de, anse det icke löna mödan att infinna sig på kommunalstämman, ty det är ändock storgubbarne som afgöra allt: En sådan makt kan onekligen missbrukas. Det går ändock An när den utöfvas af en godsegare, af! en familj som sedan lång tid innehaft egendom i orten. Värre är det när den råkar i händerna på en nykommen spekulant eller på ett bolag. Man har exempel på att ett bolag, grundadt på aktier, hvilka äro stälda på innehafvaren, köpt en af de största egendomar i Sverige. Att ett sådant bolag ensamt skall få bestämma en kommuns angelägenheter är utan tvifvel ett missförhållande som bör atbjelpas Man har sagt, att det är rättvist att de, som skatta mera, äfven ega ett större inflytande. Tal. delade fullkomligt denna grundsats. Men han ansåg den hafva samma fel som alla de grundsatser, vilka skola bestämma politiska rättigheter. De iro icke absoluta, utan måste i tillämpningen molifieras efter förhållandena. Vore icke så fallet, pehöfde man blott reqvirera den lärdaste professor i statsrätt i Europa för att få sådana frågor gjorda. Men huru det går när man vill lagtifta efter teorier, visade 1848 års parlament i Frankfurt. Tal. kunde icke fästa någon särdeles vigt vid den ifrågavarande reformen; men han nade icke något emot en så beskaffad begränsning af rösträtten för egendom. Dock måste ett indantag göras. Val af elektorer till utseende af andstingsmän borde fortfarande ske efter den nurarande röstberäkningen, på det ingen rubbning nåtte ega rum i grunderna för första kammarens vildande. Endast på detta vilkor kunde tal. gå n på den föreslagna förändringen, hvadan han yrkade återremiss. Grefve Oscar Mörner anmärkte såsom någoning egendomligt, att olikheten i rösträtt, som nu ir föremål för så många strider, ord gaf anleding till några klagomål förr i verlden, då man ikväl röstade efter hemmantal, således efter förnögenbetsprincipen likasom nu. Det var, då enlast jordegare, som egde rösträtt i kommunerna å landet. Först på 1850-talet tillkommo ickeordegare som betala bevillning. Ännu hördes inen klagan. Så kom den nya kommunallagen, ned en röstberäkning, i a byggd på samma rund som den gamla, nemligen hemmantalet, i jet hvart hemman räknades till 100 fyrkar. Men nart nog upphörde detta beräkningssätt och fyrkalet bestämdes efter bevillning. Sedan denna förndring började en ordentlig stormlöpning mot len gamla principen, att hvar och en skall rösta förhållande till hvad han eger. Denna olikhet i östrätt har nu i en hast blifvit ett odrägligt lilande. Hvad kan väl vara orsaken att denna råga årligen återkommer? Jo, den är en sensaionsfråga, en politisk agitationsfråga, genom hvilcen man kan väcka uppseende och förorsaka nå:on jäsning i sinnena. Den erbjuder ett icke allleles ovälkommet tillfälle för personer, som vilja föra sig bemärkta. För städerna ändrades genast len gamla gj rr genom fastställande af ett östmaximum, hvilket sedan småningom blifvit jedsatt. På landsbygden qvarstår det gamla förållandet, att hvar och en röstar för den fyrk han ger. Gör man någon rubbning i detta hänseende, å har man gifvit sig ut på ett sluttande plan och kall slutligen komma till allmän rösträtt och omöstning pr capita. Tal. ville icke inlåta sig på ågra utopier, utan blott hålla sig till fakta. Han isste icke något enda faktum, som kunde bevisa tt den nuvarande röstgrunden gifver anledning ill något förtryck. Då han nu redan vid tvenne iksdagar efter hvarandra uppträdt emot förslag i enna riktning, måste han slutligen stanna i förigenhet för hvad han skulle säga som han icke edan sagt. Han ville derför inskränka sig till vad ban redan yttrat och yrka afslag. a Hrv. Gegerfelt vände sig mot en föregående alares yttrande att ingenting tillkommit, som kunde votivera förslagets återäpptagande sedan det vid lere riksdagar fallit. Han ansåg att något likväl illkommit, nemligen rättsmedvetandets successiva itveckling. Man har på den motsatta sidan framållit, att rösträtten bör grunda sig på beskattingen och derföre stå i förhållande till denna. Palaren gillade fullkomligt denna grundsats. Men jan ansåg det ifrågavarande förslaget för en koneqvent tillämpning af densamma. Om man nemigen tillämpar den så, att en person kan hafva lere röster än alla de andra tillsammans, upphäfer den sig sjelf, ty de öfriga, långtifrån att få ett nflytande i förhållande tiil Hvad de skatta, hafva lå intet inflytande alls. En talare hade förklarat örslaget praktiskt omöjligt, emedan det skulle tunna bända att på detta Sätt röstmaximum blefve nindre än en röst. Men tal. ville fråga: är det imligt att antaga det kommuner finnas i Sverge, ler de röstberättigades antal är mindre än tio? Itt såsom en annan talare yrkat vilja undantaga al af de elektorer, hvilka skulle utse -landstingsnän, är en alltför långt drifven försigtighet. Den öreslagna förändringen kan icke rimligtvis utöfva jågot märkbart inflytande på första kammarens ammansättning. 5 Ur Farn anefr hålln killishkot och Ilalhot fre.