Aftonbladet – 5 april 1870, sida 3

liga systemet. (Stark rörelse i kammaren.) 1 Vi ha en regering, som är herre öfver kam) maren, hvilken hon kan hota med upplösf ning, och som är herre öfver suveränen, men lej längre än denne sjelf vill, — det är detta Ijag kallar en ministerregering, en dålig reIgering. Debatten, som nu kommit in på frågan om vensterns ceeterum ego censeon, upplösningen, och på detta område upptogs af Ollivier, återföres dock snart till sitt egentliga ämne, då Picard framställer ett formligt yrkande, att vensterns interpellation skulle uppföras på dagordningen. Detta yrkande uppkallade åter Ollivier, som å ministerens vägnar förklarade att när suveränen, i kraft af sitt initiativ, öfverlemnat ett senaI tuskonsult till senatens granskning, kunde ministeren ej upptaga samma fråga till I pröfning i lagstiftande kåren. Han bekla:Igade detta förhållande, men måste bestämdt förklara, att regeringen ej kunde medgifva Jen sådan diskussion. Vid dessa ord höres lett starkt sorl af missnöje från vensterns bänkar. Nu uppträder Picard. Vi kunna omöjligt, säger den berömde chefen för den moderata venstern, bålla till godo härmed. Skola vi vara dömda till tystnad, medan landets vigtigaste intressen diskuteras på ett annat ställe? Viljen I säga till skriftställaren, pressen och hela verlden att de i vördnadsfull tystnad skola vänta tills senaten slutat sin granskning? Nej, hela verlden skall diskutera saken. Och vi, folkets reresentanter, vi skola tiga! Det var omöjigt före de senaste reformerna, det är långt omöjligare nu. I, mina herrar ministrar, som gifven senaten denna myndighet, af hvem bafven I då egentligen eregen? Ären Iickel. våra ministrar? Vore det annorlunda, skulle ju parlamentarismen vara ett tomt ord.. (Starkt bifall från venstern.) — Ollivier: Hrl. Picard har rätt: vi äro edra ministrar; vil kunna hvarken tala till kejsaren eller tilll. senaten utan att ha edert förtroende... Nå-l. väl, vi begära af kammaren som ett ber på rg Seg denna, ir lar tion blir uppskjuten. Om T 4 6 sluten na skola vis opaset oakta t beministrar. (Starkt sa höra att vara edra j gor Fo oifall från tebtern och hösr -caM venstern.) — Emanuel Arago: VYla äro vi? Det suveräna landets valda -epreseotanter.. Hvem är senaten? Hon utnåMnes endast af kejsaren, och när vigtiga författningsintressen stå på sel, kulle landets representanter vara stummal Att begära hvad justitieniinistern bepär, är att I begära lagstiftande kårens förslafvande, allmänna rösträttens förnedrande, att begära att vi skola nedlägga vår värdighet i det personliga systemets händer, hvilket visserligen synes ödinjuka sig, men i sjelfva verket är starkare och oförsyntare än någonsin, (Här kallar presidenten Arago till ordnin-! gen.) Saken är i verkligheten den, att det personliga systemet under de liberala grundsatsernas mask alltmer konsoliderar sig. Regeripgen segrade vid voteringen, som vil förut nämnt, med 197 röster mot 46. Dermed var interpellationens uppskjutande på obestämd: tid beslutet. Striden var dock härmed ej slut. Venstern gaf sig ännu ej besegrad, kampen förlades endast på en annan mark, och friska krafter skickades i elden. Jules Favre uppstod nemligen nu och visade att beslutet stod i. strid ined församlingens reglemente, som bestämmer att viss dag måste utsättas för en interpellation, Efter ett fruktlöst försök att! slingra sig ur maskorna af Favres snärjande ! logik, måste Ollivier slutligen ge med sig så ! Å i 4 RS VER till vida att han förklarade, att ministeren vore benägen att den 4, i gär, inlåta sig i diskussion öfver frågan. Utgången af denna debatt känna vi ännu ej. Le Frangais, som mottager inspirationer direkte från regeringen, trodde sig dock veta, att regeringen skulle förklara, att hon måste tillbakavisa hvarje interpellation rörande författningsfrågan. En annan vigtig fråga sysselsätter för närvarande en och pressen. Det är den huruvida det nya författningsförslaget skall göras till föremål för en folkomröstning, ett plebiscit, såsom 1851 skedde. Det är derena bonapartisterna och högern som yrka pål!l detta sätt att atgöra frågan, medan detl: möter det bestämdaste motstånd från allal!l skiftningar af det liberala partiet. Sigcle kal-( lar plebiscitet en äkta cesarisk och diktato-; risk institution, med hvars tillhjelp kejsaren ! kan genom ett ja eller nej från massorna js sönderhugga de mest invecklade frågor. Meda en sådan utväg, säger tidningen, är den mi-1 nisteriella ansvarigheten ett ord utan mening. s Å andra sidan förklarar den bonapartistiskas oppositionen i Pays och Peuple Francais, attF senaten alls icke är berättigad att besluta dessa förändringar i författningen, och atts det härtill behöfves ett plebiscit. Att ent sådan åtgärd åtminstone varit i fråga inom regeringen, synes deraf att hon, enligt ett af våra gårdagstelegram, varit föremål för öfverläggning inom kabinettet. Domen mot prins Pierre Bonaparte diskuteras fortfarande i tidningarne, som temligen allmänt i mer eller mindre bestämda ordalag uttala sitt ogillande deraf. Att den höga domstolen dermed uttalat sin egen dödsdom synes temligen visst. Man kallar henne de officiella kandidaternas domstol, då medlemmarne af generalråden, från hvilka jurymännen togos, nästan allesammans ha regeringens inflytelse och bona officia att tacka för sitt val. Det bekräftar sig att prinsen, sedan han genom marskalk Baragvay d Hilliers erhållit kejsarens befallning att genast lemna Tours, den 28 på aftonen återkommit till Paris och genast begifvit sig till sin bostad i Auteuil... Huset bevakas sedandess af polisen, emedan man befarar ett möjligt angrepp från förstädernas befolkning, Rykten om sådana planer hade under de senaste dagarne varit gängse i Paris. De ha dock ej! fått någon bekräftelse. Om den vink prinsen skall ha fått att lemna Frankrike gå äfven olika berättelser. Medan det från somliga båll försäkras, att en sådan befallning verkligen blifvit gifven, på! grund af den myndighet kejsaren eger öfver; alla de i Frankrike bosatta mediemmarne at sin familj, försäkras från annat häll, att denna vink endast inskränkt sig till ett vänskapligt råd. Vinken må vara gitfven i hvilken form -— — GV Oe NA dd TV Cat KR KE fel dry Fr ÅA br ngt ft rt TD bl erg. oh DT Fk DO