lust. Bland de apostiar, som 1 detta här seende utgått ur den svenska stiftelsens skola, j står i främsta rummet den person, hvilken var föremålett. Holtz, för allas högaktning och tacksamhe som från inrättningens början 1809 der inträdde söm elev och sedan 1820 af stiftaren utnämndes tilllärare och ordningsian, innehar ännu förstnämnda befattning, den han med sällspordt nit och kraft bestrider. Det skönaste vitnesbörd om hans verksamhet är det stora atutal elever, uppgående till öfver 500, till hvilkas uppfostran och undervisning han i icke ringa mån bidragit och deribland flera hans äldre lärjuogar vid festen tillstädesvoro. — Till Holtz öfverlemnades derefter ett utmärkt vackert silfverskrifdon med inskrift: Minnesgärd till döfstumlärarnes nestor J. G. Holtz af Vänskapen och Tacksamheten,. Iytterkanterna stå ötverst årtalen 1820—1870 samt underst Manilla-institutet—Döfstomföreningen, från hvilka bidrag lemnats till inköp af nämnda gåfva. Under jubel tömdes skälen, och den älskade läraren kringbars af sina elever under de församlades fröjd och hedersbetygelser. Aldrig har en fest sådan som denna och så egendomlig i sitt slag i vårt land blifvit firad, och länge skall minnet deraf fortlefva hos deltagarne i densamma,