Aftonbladet – 5 april 1870, sida 2

lade för ett ögonblick handen på mitt hufvud och såg på mig med sina vänliga, trofasta ögon. Haf ingen oro för mig. Jag är ledsen öfver att ni hörde hvad doktor Amos yttrade. Nu mår jag mycket bättre än den dagen då han var här. God natt! Då han tillslöt dörren efter sig, var det ånyo ensligt och glädjetomt. Klockan half tio giek jag upp till mig. Det första jag gjorde, var att kyssa min hvita törnros, innan jag noga gömde henne. Då jag skrifver detta, rodnar jag vid minnet af en sådan dårskap, liksom jag rodnade då. Midt under detta barnsliga utbrott af förtjusning ljöd en knackning på dörren. Mrs Penn steg in. Så tidigt ni har kommit upp i qväll! Var det ensligt der nere? Ja, det finner jag helt naturligt. Jag får ej stanna nu, ett enda ögonblick, men hör, miss Anna, jag ämnar be er om en tjenst. Låt mig få komma in i ert rom, då mrs Chandos har gått till hvila. Hvarför det? utbrast jag helt förvånad. Emedan jag vill stå här vid fönstret en stund. Jag önskar bara se om det verkligen är ett spöke, som visar sig om nätterna, eller.,. eller något annat. Jag var bekant med den aflidne sir Thomas och skall genast känna igen...n Nej, säg intet vidare, mrs Pennx, inföll jag. Hvarje känsla i min själ ingaf mig att genast och bestämdt neka hennes begäran. Detta är något som Jag aldrig kan medgifva, Jag skulle sjelf bli mycket uppskrämd, men detta är ändå inte skälet. :Orsaken hvarför jag afslår er begäran, är att jag sjelf är en gäst hos denna familj och på ida sm vill spionera rörande ett förhålsum säkert måste plåga dem sjelfva.