Aftonbladet – 5 april 1870, sida 2

orna tillhörde den kategorier, der vagnarne , föll belastning ooh godset föres i det när vaste längs hela banan; statsbanorna åter rakta jemväl en myckenhet lättare gods ock å jemtörelsevis korta stycken af banorna. )e svenska statsbanorna forsla för närvar ande omkring 11e million centner pr mil, gen denna trafik är mycket ojemnt fördelad, Å att den i närheten af Göteborg, der den är starkast, uppgår till 3,674,000 centner pr vil. En sådan trafik fordrade redan 12 tåg lagligen, och om den skulle framgå på en yaalspårig bana, skulle den, efter en af tal. uttagen proportion, erfordra 20,9 tåg om dasen. Om ett sådant antal skulle kunna ramgå på et enkel bana berodde på tåghastigheten m. fl. omständigheter. Att det skulle nöta svårigheter på hela sträckan mellan Stockholm och Göteborg tycktes tal. vilja ådagalägga, ehuru det icke blef ref. klart hvad det hade med det anförda argumentet att skaffa, enär det icke var på hela linien Stockholm—Göteborg som trafiken hade den omfattning hr Nerman uppgifvit, utan på sträckan närmast Göteborg, och det väl således endast var fråga om huru många tå; som der skulle kunna anordnas. Emellerti drog tal. af sina resonnementer den slutsats, att 3 millioner centners trafik på en bredspårig och 2 millioner centner på en smalspårig vare den högsta möjliga, såvida nemligen rörelsen vore af den beskaffenhet som för närvarande på de svenska statsbanorna och på de norska banorna. Han lade härvid framförallt vigt på den:omständigheten att en del af det fraktade godset vore lätt, så att vagnarne ej lasta så mycket de bära, och att många vagnar få gå tomma äter. Afseende borde dessutom fästas på den saunolika tillökningen i trafiken. På statsbanorna hade den på 6 är fördubblats, och det skulle derföre i tal:s tanke ej vara välbetänkt att anlägga smalspåriga banor, hvilka efter hans åsigt ej kunde forsla rtier än 2 millioner centner per mil. Frih. Raab tog ännu en gång till ordet, rörande deta tes, hufvudsakligen för att besvara respondentens invändningar mot hvad tal. anfört rörande ämnen, som blifvit under deras tidningspolemik berörda och hvilka vi här nödgats förbigå för att undvika alltför stor vidfyrtighet. Man öfvergick bärefter till den andra te.sen, som var af följande lydelse: att driftkostnaden för en likastor och lika bet skaffad rörelse ställer sig högre på en smalspårig jän vå en bredspårig bana. Fri, Baab åberopade härvid till en början de finska ingeniörernas utlåtande, i hvilket uppgafs, att vid en liten trafik uppstode å en smalspårig basza samma besparing i trafikkostnad som i anläggningskostnad, och av om trafiken ökas så mycket att lokomotivertias kraft kan fullt tillgodogöras, så ökas derigenom kostnaden blott obetydligt. — Till I stöd för sin åsigt, att trafikkostnaden måste I ställa sig billigare på en smalspårig bana än .I på en bredspårig, anförde tal. för öfrigt, att . den med det smalspåriga systemet samman, I hängande minskningen i tågens storlek för— enklade hela mekanismen och göromålen vid banorna; att de tunga vagnarne oftare måste gå med half last än fallet är med de lättare; att den jättare materielen mivskade banans slitning och dermed underhållet af banan; att materielens lättare beskafferrhet ininskade den döda vigt, som behöfde forslas fram och åter på banorna o. 8. v. Kort sagdt, systemet gjorde sig öfverallt gällande, om än indirekt. För den händelse man vid en stigande trafik skulle nödgas öka tågens antal från det såsom minimum autagna antalet 4 till, exempelvis, 8, och följaktligen lokomotivföråres och konduktörers äntal jemväl måste ökas, sökte tal. genom beräkning öfver kostnaden för aflöningar och vagnarnes smörjning å ena sidan och besparingen på I den billigare materielen å den andra ådagaJägga, att den ökade kostnad, som härigenom . skulle uppstå, utgjorde, kapitaliserad, 20,000 rår pr mil, och han sporde om man för att vinna en sådan besparing ville gifva ut flera hundratusen rdr pr mil i ökad anläggningskostuad. Hr Nerman försvarade sin sats hufvudsakligen genom att uppgifva trafik-omkostnaderna pr centner å de norska och å desvenska smalspåriga banorna, hvilka gåfvo vid handen att denna kostnad på 6 af de smalspåriga banorna var större, på 2 mindre än 3 statsbanorna. De finska ingeniörernas utlåtande tillerkände hr Nerman intet vitsord. De hade rest på sin regerings bekostnad och derföre utbredt sig öfver hvad de hade sett, det var hans åsigt om den saken. Frih. Raab begagnade blott ofullständigt de fördelar han genom respondentens nyss antydda svar hade vunnit öfver honom. Han nöjde sig med att fästa uppmärksamheten derpå att hr Nerman uppställt sina jemförelser mellan trafikkostxaden pr ceatner på olika banor, titan allt afseende. på trafikens storlek å de särskilda banorna, då det likväi vore axiomatiskt, att trafikkostnaden ställde sig relativt billigare i samma måns som em t ) banas trafikförmåga vore mera mättad. Tal. belyste detta med det nära till hands ligganI de exemplet, att om man hade att forsla ett t lass, som beqvämt kunde dragas af en en)betshäst, vore det dåraktigt ätt för dess framforslande använda ett par stora bryggart hästar. t) Det var för öfrigt icke endast trafikens -Istorlek, som hr Nerman hade vid sin jemför relse underlåtit att taga i betraktande. Banornas längd och den sträcka, på hvilken godset blifvit på den ena och den andra banan i medeltal framforsladt; Jemnades af honom jemväl helt och hållet utom räkningen, ehuru senhvar vet att dessa omständigheter utöfva ett högst vigtigt inflytande på trafikkostnaden, likasom äfven den omständi; sbeten att trafiken går å en del banor hufvu sakligen blott i en riktning, under det att vagnarne måste föras tomma tillbaka. EmellerItid medgifva vi villigt, att satsen är i sig oo IE SO el Pe 1 pe Hee LE