Aftonbladet – 5 april 1870, sida 2

deremot den han talade med vände sig bort ifrån mig. Du är en enfaldig qvinna! hörde jag honom yttra med otålighet. Hvartill lönar det att du säger mig så pass mycket, om du inte har mera att berätta? Således en qvinna. Lika hastigt och med ofelbar visshet kom jag till den öfvertygelsen att den han talade med var — Lizzy Dene. Det måste varit ett ganska allvarsamt sjukdomsfall, som i sådan hast fordrade en läkare, återtog Edwin Barley. Och redan ov ute igen, för att göra en lång färd på jernvägen — högst eget, det må jag säga! Nu kom en kort tystnad. Säkerligen inföll den andra personens för mig ohörbara svar. Mr Barley började åter: Det hvilar en hemlighet öfverallt detta; som jag inte kan reda för mig. I allt som rör Harry Chandos är det något hemlighetsfullt. Det der anfallet på honom der borta i alleen var också besynnerligt. Nå, än modren? Syns hon ännu till? Åter ett för mig ohörbart svar. Hör nu på; — vill du åtaga dig saken, så får du också göra den bättre ifrån dig. Detta blir din affär, inte min, kom ihåg det. Jag bad dig aldrig skaffa mig underrättelser eller titta i bref — hvad säger du? Kan du inte taga reda på innehållet af några bref? Du kan väl läsa, förmodar jag? Det är Lizzy Dene, tänkte jag med full visshet; förut hade jag haft en half tanke på mrs Penn. Aha, nu förstår jag! du har inte haft tillfälle att komma öfver några, förtfor han. Nå, nå, — jag upprepar ännu en gång att det får bli din egen affär; men efter du erbjuder dig att göra vigtiga upptäckter, så a jag också att du uträttar Förtanör du it? förtför han med sin djups, bEfallande