Aftonbladet – 4 april 1870, sida 3

JIVL UU. GRS Vetenskapsakademiens högtidsdag. Prof. Nordenskiölds föredrag. Den i grannskapet af Stockholm rådande bergart, som på geologiska byråns kartor anföres under namn af Stockholms-granit, utmärker sig, såsom bekant, från den vanliga graniten och gneissen ej allenast derigenom, att en betydlig del af len cgentliga granitens kali-feltspat här ersättes af natronfeltspat eller oligoklas, ett i geognostiskt och numera äfven tekniskt hänseende vigtigt mineral, som, förut okändt, år 1824 härstädes upptäcktes af Berzelius, utan äfven derigenom, att denna bergart är rik på orthit och åtskilliga andra mineralier, innehållande sällsynta, i jordskorpan eljest endast sparsamt förekommande enkla ämnen. Bland annat har man härstädes, t. ex. i granitbrotten från Skeppsholmen, äfven funni oansenliga kristaller af ett mineral, som föröfrigt nästan saknas i Sverige, men deremot i vida större mängd förekommer vid Brevig och Arendal i Norge, vid Ilmenberget i Ural, vid Expailly i Frankrike, i de ädelstenförande sandlagren på Ceylon 0. 8 v. Detta minerals rena, i dess naturliga tillstånd röda, men efter glödning färglösa varieteter bilda en vacker rubineller diamantlik ädelsten, hvilken såsom sådan redan länge varit kävd bland juvelerare, och för dess i jemförelse med diaman-.. ten obetydliga värde erhållit namnet jargon. Förl. minerallagren är jargonen eller såsom den sedermera kallats zirkonen af intresse såsom det nä stan enda råmaterialet för framställande af zirkonjord och zirkonjordssalter. . Redan år 1845 trodde sig akademiens ledamot prof. Svanberg finna, att denna förut såsom enkel ansedda jordart innehöll ett från den egentliga zirkonjorden skildt nytt, enkelt ämne, för hvilket han föreslog namnet Norium. Jakttagelsen inregistrerades såsom riktig i en af Berzelii sista årsberättelser, men blef sedermera ej vidare utvecklad, till följd hvaraf densamma betraktades med misstroende af senare kemister, hvilka åter utmönstrade norium från de enkla kropparnas antal. Denna Svanbergs upptäckt att zirkonjorden skulle utgöra en blandning af flere närstående, enkla jordarter har dock nyligen på spektralanalytisk väg fått en oväntad bekräftelse, 1 det att en engelsk kemist, Sorby, funnit det åtskilliga ceylonska zirkoner eller jargoner, men ej zirkonerna från Norge och Ural, för spektralapparaten. gifva ett egendomligt absorptionsspectrum, hvilket än tydligare framträder vid åtskilliga med jordarterna från nämnda mineralier framstälda salter. De med anledning häraf af Sorby och Forbes anstälda kemiska och kemisktfysikaliska undersökningar äro visserligen ej än afslutade, men tyckas dock visa, att den förr såsom enkel ansedda zirkonjorden utgör en oxidblandning af ej mindre än tre metaller, zirkonium, norium och ett nytt, just genom ofvananförda absorptionslinier utmärkt ämne, för hvilket de föreslagit namnet jargonium; så sparsamt förekomma dock dessa nya jordarter i naturen, att det t. ex. vore omöjligt att af dem hopsamla ett enda skålpund, och de komma således att än ytterligare öka de sällsynta enkla ämnens antal, hvilkas rol i naturens hushållning forskarne hittills förgäfves sökt att tolka. Utan betydelse äro de dock helt säkert icke, och helt säkert komma de alla förr eller senare att blifva äfven för menniskan direkt användbara. Just den i. zirkonen ingående jordblandningen, hvarom här är fråga, lemnar ett märkligt exempel härpå, i det att densamma för några år sedan erhöll en oväntad och efter dess sällsynthet afpassad användning till häfvande af åtskilliga praktiska svårigheter vid frambringandet af det vackra, solskenslika ljus, som är kändt under namn af det Drummonska kalkljuset. Ett märkligt mineralogiskt fynd har under sistlidne år blifvit grät i Böhmen. Vid Dlaschkowitz, några mil NV. om Prag, träffar man ett par famnar under åkerjorden ett ganska mäktigt, omedelbart på plänerkalken hvilande lager af rullstenar och grus, tydligen till större delen härrörande från Böbmens för sina varma källor berömda basaltformation. Detta gruslager har sedan uråldriga tider varit bekant för de i detsamma förekommande pyroperna eller böhmiska granaterna, af hvilka årligen stora massor genom bokning, vaskning och utplockning tillgodotagas och förbrukas till bijouteriarbeten. Granaten åtföljes här af en mängd andra ädelstenar, hvilka dock nästan alltid äro alltför orena eller, såsom man förr uttryckte sig, omogna för att hafva något egentligt värde. Äfven af dessa kommer dock en eller annan till sliperierna för att amvändas till fantasismycken och minnesskänker för främlingarne vid Böhmens! badorter. Bland dylika stenar, hvilka för någon tid sedan skulle bearbetas vid ett granatsliperi, ådrog sig en liten, vingul, kubisk kristall uppmärksamhet derigenom, att den var alltTför härd för att kunna slipas på den vanliga, med smergel bestrukna slipskifvan. Man lemnade den med anledning häraf till närmare undersökning åt Schafarik i Prag, hvilken i den lilla kristaller ligenkände en diamant, den första i Europa funna Visserligen är den ej stor, den väger endast !, karat eller 57 m.gr., men fyndet har dock väck I stor uppmärksamhet, och det kommer måhända till följd af de rent plutoniska mineralier, af hvilkt I diamanten här beledsagas, att blifva af vigt föl bedömande af denna ädelstens gåtfulla ursprung Man har nemligen än ej lyckats afgöra om dia manten bildat sig genom smältning vid stark hett leller om den är ett alster af en, i hartzartade or ganiska ämnen under århbundratusendens lopp för siggången kristallisationsprocess. Det kan kansk äfven förtjena att omnämnas, att man numera, sc I dan diamanter, som förut endast voro kända frå Indien, 1728 upptäckts i Brasilien, 1840 i Norr t Amerika, 1860 i Australien, 1867 i Sydafrika oc 1870 i Böhmen, funnit denna stenrikets konung lalla jordklotets verldsdelar, senast i det gaml t Europa. al) Äfven inom de skandinaviska länderna har ur Ider de senaste åren en mängd för vetenskape Inya och vigtiga mineralfynd blifvit gjorda, före trädesvis genom professor Blomstrand i Lund, sot 1; I med synnerlig framgång underkastat -stenartern ), från Westanå i Skåne och Kafveltorp i Westmar land en ny granskning. En framställning af d a resultat, som härigenom för vetenskapen vunnit y lämpar sig dock föga för ett lättfattligt föredra TI Må det i stället tillåtas mig att för några ögo I blick taga uppmärksamheten i anspråk för tvenr under år 1369 gjorda geognostiska upptäckte ;t hvilka lofvå att blifva af ekonomisk betydelse få Sverige och dess närmaste grannländer. .-) Med anledning af den likhet, som i geologisl hänseende eger rum emellan de lösa jordlagren Jur rs Sö rr OR Tlunala anlddiotrilte