Aftonbladet – 4 april 1870, sida 3

Ignaz Moscheles. Den moderna konstverlden har förlorat en betydande notabilitet, den utöfvande musiken en af sina första representanter och ett ansedt konstinstitut en af sina förnämsta lärare. Prof. Moscheles, nyligen afliden i Leipzig, var ej allenast en bland den moderna piarovirtuositetens utmärktaste heroer, utan är ock att räkna bland de konstnärer som mest bidragit till att utveckla och lyfta densamma. Hans tekniska färdighet skulle äfven i våra dagar vara högst framstående, men betraktades i hans glansperiod såsom oerhörd. Det estetiska innehållet af hans virtuositet utmärkte sig mindre genom starkt utpreglad karakteristik, glödande uttryck, än genom smak, klarhet, nobless, men framförallt genom en elegans som spridde en bländande glans öfver hvarje af hans toner, och hvaruti han aldrig öfverträffats, om ens up nåtts. Den som skrifver detta hade den lyckan att känna Moscheles i hans bästa -period och minnes ännu med hvilken oförtröttsamhet han före sitt uppträdande otaliga gånger repeterade sina soloställen, oaktadt visserligen ingen skulle förmått upptäcka ringaste fläck på dessa glänsande tonsmycken. Det war den sanne konstnärens aldrig tillfredsställda sjelfkritik. Moscheles var såsom tonsättare ej ett snille, men dock en betydande talang. I hans större pianokompositioner spelar den glävsande tekniken, den ban aldrig förlorade ur sigte, en hufvudroll, och med dess föråldrande skall ock en stor del af dessa verk försvinna; men han förstod dock alltid att genom ren form, genom intressant harmoni och rik instrumentation äfven tillfredsställa kännaren. Bland hans åtta stora pianokonserter är den i G-moll åf stor musikalisk betydenhet och står i detta hänseende högst; han skref den egentligen för den mera musikaliskt bildade publiken, under dec han med den briljanta Essdur-konserten måhända mest bländade. Hans bästa verk är utan tvifvel de berömda etuderna, hvilka ega stort värde och säkert alltid skola bibehålla sin plats inom den solidare pianolitteraturen. Öfriga verk af värde äro hans Sonate melancolique, Bondeau expressif, en trio, sextetten, septetten, Hommage å Händel (för 2 pianos), den fyrhändiga sonaten, sonaten med violoncell m. m. — För öfrigt skref han åtskilliga symfonier och ouverturer m. m. och har såsom skriftställare författat en engelsk biorafi öfver Beethoven, hvilken isynnerhet i föredraget af sina, pianokompositioner högt värderade Moscheles stora virtuostalang. En storartad verksamhet utöfvade Moscheles såsom lärare vid Leipzigerkonservato