Aftonbladet – 4 april 1870, sida 3

tt mottaga petitioner. Hennes medlemmalPa kola fortfarande utnämnas af kejsaren, ocHsks eras antal kan ökas till två tredjedelar ful ugstiftande kårens. En af lagens sju punk yål er uppräknar dessutom de artiklar i förtattd en ingen, som genom senatsbeslutet bli upphäf? gr) a. Den vigtigaste bland dessa är den 33:e, ste om åt senaten uppdrog rättigheten attstifta enc gar och votera budgeten när lagstiftande Oc åren af en eller annan anledning vore föran indrad att utöfva dessa sina prerogativer, vå et vill med andra ord säga när denna korgå oration ej längre befunnes pålitlig. I denna ha aragraf hade kejsardömet naturligtvis en lin upphörlig möjlighet sig gifven att tillställa Ino ya statskupper, och ett konstitutionelt statshel kick med en sådan artikel i grundlager var rel ngenting annat än en stor politisk komedi. I )ckså berättas det samstämmigt från allal30 åll, att det skall ha kostat ministören, och br ärskilt Ollivier, de hårdaste ansträngningar g ör att förmå kejsaren att lemna ifrån sigsj etta dyrbara privilegium. De reaktionära lementerna i hans omgifniog gjorde sitt bä-!g ta att styrka honom i hans motstånd, ochla; n ministerkris stod åter för dörren. Kej-Il a arens gros bon sens, understödd, säges det, pi f f. finansministern Magnes kloka råd, seg-d ade dock till sluts, och han gaf slutligen efer äfven i denna punkt, om än ytterst mot: e; illigt. si Vi återgifva för fullständighetens skull här!m edan det vigtiga aktstycket: N Senatuskonsult. få Art. 1. Senaten delar den lagstiftande makten b ned kejsaren och lagstiftande kåren. Hon har rättighet att väcka lagförslag. Hvarje skattelag bör dock först voteras af lageg tiftande kåren. Art. 2. Senatorernas antal kan ökas till två redjedelar af lagstiftande kårens, oberäknade de jelfskrifna senatorerna. sv Kejsaren kan ej utnämna mer än tjugu genatoer om året. Art. 3. Den grundlagstiftande makt som genom rt. 31 och 32 at konstitutionen af den 14 Januari .852 blifvit fillerkänd senaten upphör att finnas ill. Art. 4. De bestämmelser som äro vidfogade letta senatnskonsult och som innefattas i plebiciterna af den 14—21 December 1851 och den )1—22 November 1852 eller deri ha sin grund utgöra kejsarrikets konstitution. Art. 5. Konstitutionen kan endast förändras af folket på kejsaren8 förslag. Art. 6. Härmed äro upphäfda 2iart. 25 samt rt. 13, 26, 27, 28, 29, 80, 31, 32, 33, 30, 40, 41, 52 och 57 af konstitutionen, äfvensom alla mot letta senatuskonsult stridande bestämmelser, utan inskränkning i det upphäfvande som redan blifvit en följd så väl af plebiscitet af den 21—22 November 1852, som af de sedermera utfärdade senatuskonsulterna, isynnerhet det af den 8 5eptemtember 1869. : Art. 7. Bestämmelserna i konstitutionen af den 14 Januari 1852 samt i de sedan denna tid utfärdade senatuskonsulter, som ej äro formligt eller indirekt afskaffade eller som ej återgifvas i bihanget till art. 4, skola ha kralt af lag. Det här omnämnda bihanget, som innesluter Frankrikes på detta sätt purifierade författning, utgöres af åtta artiklar, somi38 punkter afbandla 1789 års principer, kejsarvärdigheten och regentskapet, formen för kejsarens styrelse, kejsaren, senaten, lagstiftande kåren, statsrådet samt allmänna bestämmelser. Förslaget, som af Ollivier motiverades i ett längre föredrag, skulle i lördags förekomma till behandling i senaten. Att denna församling mottog det temligen kyligt, säger sig sjelf. Det innehåller ju ingenting mindre än hennes dödsdom. Hos den Nberala opivionen har det ej heller gjort synnerlig lycka, då det bibehåller plebisciterna och senatens utnämning af kejsaren och sålunda gör alla förändringar i författningen uteslutande beroen-: de af honom. I lagstiftande kåren fordrade Picard m. fl. att senatuskonsultet skulle före. läggas denna församling till diskussion, ett yrkande som dock kåren, på Olliviers förklaring att ministeren gjorde antagandet af Picards förslag till en kabinettsfråga, afslog med 197 röster mot 46. Underrättelsen om prins Pierres frikännande väckte i Paris först förvåning och sedan en. nästan allmän ovilja. Dock kom det ingenstädes, ej ens på bangården vid tågets an-l komst från Tours den 27:e, till någon-.demon: stration. Belåtenbet med utgången visa endast bonapartisterna med Pays, och de oförsonliga med Marseillaise i spetsen. Så innehöll den senare tidningen samma dag utslaget, blef bekant följande ord, tryckta med stora typer och upptagande hela första sidan: Pierre Bonaparte är frikänd. Victor Noir är i grafven, Ulric de Fonvielle är i fängelse. Pascal Grousset är i fängelse. Henri Rochefort är i fängelse. Milliere, Rigault, Bazin, Deretre äro i fängelse, Pierre Bonaparte är frikänd, — I La Cloche säger Louis Ulbach: Vi vågade ej ens drömma om ett så herrligt resultat. Ickeär det vi som skola låta höra en anklagelse eller ett hämndrop. I det ögonblick då kejsardömet slocknar kunna vi ej få någon bättre belöning för många och långa års resignation, stärker ingenting mer våra förhoppningar än denna en mördare som heter Bonaparte offentligt tilldömda strafflöshet,. — Rappel säger: Prins Pierre Bonaparte är frikänd. Om I de republikanska tidningarna vore de enda Isom berättade det, skulle man naturligtvis tro att de förtalade kejsardömet. Men man behöfver blott läsa regeringens egna organer, och man skall se att kejsardömet vidgår saken. Medbörgarne ha således nu ingenting annat att göra än att köpa sig revolvrar, taga sig i akt för prinsar och skydda sig sjelfva. Reveil, en annan af de tidningar som i denna fråga uttrycka hvad som detta ögonblick rör sig inom den stora massan af Paris befolkning, yttrar: Pierre Bonaparte är således hvit som snö, Tack vare den höga juryn, fläckar ej Victor Noirs blod längre hans kejserliga händer, och han har sluppit ifrån saken med en spottstyfver om han skall finna i någon af staten rikt doterad kusins gchatull. Allt är så bra bestäldt som det gerna kan vara, och icke är det vi som skola beklaga oss. Lexan år tillräckligt högröstad för att väcka -läfven de likgiltigaste, för att tvinga dem att jem: föra Pierre Bonapartes lott med det öde som träf fat hr Olliviers offer. När ett mord blifvit be gånget och det gäller en simpel medborgare, gö! polisen ej så många ceremonier som med verkstäl: Jande maktens kusin. Polisagenterna kasta sig då som glupska vargar öfver den misstänkte, och då politiken är med i spelet öfverhopa de honom a dessutom med hugg och smädelser. Har den an klagade den goda turen att vara prins, tal a I polisen befattning med honom endast för att be a I skydda honom. Man ger honom tid att träffa sin: te I vänner, att förbereda sitt försvar, att förändra det I man frågar ödmjukt när det behagar honom at RAA nm ren —MLP 0fa BD PH Fr mA Sn mm me mt om PA oh fä ft