Aftonbladet – 4 april 1870, sida 2

— — —— — PTT, g 4 OA blickade oafvändt framåt granallen, der den, mörk och dyster mynnade utåt gräsplanen. Skall jag underrätta mrs Penn om att det alldeles inte är ett spöke och sålunda lugna henne? Jag behöfver ej derföre gifva henne några detaljer. Men om det vore en gengångare; miss Hereford? Hans röst hade blifvit djupt sorgsen. Mitt hjerta började slå fortare. Mins ni inte att ni sjelf såg honom härom aftonen, då jag satt här inne i salen? Jaz; men sedermera tänkte jag att, som ni sade, det kunde vara en af trädgårdsarbetarne. Qvällsmörkret är så förvillande. Som hade kommit tillbaka efter sina verktyg, tillade mr Chandos. Mrs Penn påstår emellertid något helt annat — att det är min far som går igen. Menar ni att hon tror det också? Ja; hon talade derom, såsom hon sjelf Skall Ja trodde det och var rädd derför. : Skall jag säga henne att hon ej behöfver hysa någon sädan fruktan? Nejp, svarade han, med en suck; olyckligtvis kan jag inte bedja er derom. Hvad inneburo dessa ord? Var det verkligen hans mening att spöreriet icke kunde förnekas? En isande kyla smög sig genom mina ådror, der jag stod med den mörka och hemlighetsfulla parken för mina blickar. Mr handos böjde sig ut genom fönstret, bröt en hvit törnros och räckte mig denna. Se der,, sade han, denna är bättre än alla spökhistorier. Och låt mig säga en sak, miss Hereford: håll edra gardiner nere, sedan det blifvit mörkt om aftnarne; jag tyeker inte om att bli observerad när jag går i sömnen. (Forts.)