Aftonbladet – 4 april 1870, sida 2

Har ni gått för mycket, mr Chandos ? Nej, dertill är min fot ännu för svag. Jag nar blott gått ett par slag i granallen. Och i? Har ni roat er med andeskådande, nu gen ?a Mitt enda svar blef att skaka på hufvulet. Han satt länge alldeles tyst; till slut yttrade han: Brukar mrs Penn också från fönsterna i len öfra våningen spana efter — efter den ler gestalten som ni tyckte ar se häromaftonen ? Jag tror nog att hon ville göra det, om hon blott hade tillfälle. Rummen iöstra flyseln ha inga fönster åt parken som ni vet. Aha, jag märker ändå att ni och hon bruka tala med hvarandra hörom. Ganska sällan och då är det alltid hon som bringar ämnet å bane. Jag skulle bjertigt önska att hon aldrig yttrade sig till mig derom; det sätter mig i förlägenhet. Hvarför det ? Jag — jag — Nå —? han betraktade mig allvarsamt. Jag tycker det är ledsamt att säga er det, mr Chandos. Han steg upp och kom fram till fönstret, der jag stod och lekte med den blommande jasminen, hvarifrån en ljuflig vällukt spred sig i aftonstunden. Se så, nu är jag här, för att höra hvad Ni menade nyss. Rösten var så bevekande; öfver hans ansigte låg ett uttryck — likt en bön om förtroende. Med sänkt hufvud sade jag honom hvad jag inom mig hade tänkt: att den gestalt som många 1 huset hade sett och som af dem ansågs för en gäst ur andeverlden, var han sjelf som gick i sömnen, en tolkning som jag icke hade kunnat meddela mrs Penn. Medan jag talade höjde han sitt hufvud och