Aftonbladet – 2 april 1870, sida 3

Ånsreseesmes—— Om anläggningskostnaden m. m. för jernvägar med olika spårvidd. (Slut fr. gårdagsbl.) . Hvad trafikkostnaden för bredoch smalspåriga jernvägar vidkommer har man för de senare ännu inga på längre tids erfarenhet grundade statistiska fakta, som kunna läggas till grund för en rättvis jemförelse, ty skulle man döma efter de förhållanden mellan utgifter och inkomster som trafikuppgifterna för de norska smalspåriga jernväne utvisa under de få år dessa varit i bruk, omme det smalspåriga systemet ovilkorligen till korta. Att trafikkostnaden å en smalspårig bana med likartad och lika stor trafik som en bredspårig, blir högre än å den senare torde väl ändå svårligen kunna bestridas. Då emellertid ett försök till SE af denna fråga här skulle bli alltför vidlyftigt, torde endast ett uppräknande af de hufvudsakligaste utgiftposterna med antydan om dem som äro lika eller olika, vara tillfyllest. För administration, bevaknings-, stationsoch telegrafpersonal, maskintjenstemän, pumpare, kolvakter och putsare, samt för underhållet af doseringar å bankar och i skärningar, af diken, stängsel, vägar, husbyggnader, telegrafer, signaler, barlast, räler, rörelsemateriel och öfriga inventarier äro utgifterna desamma å båda spårviddarne. Utbytet af sliper blir dyrare för det bredare spåret, enär detta senares längre sliper kosta omkring 20 öre mera per stycke, och antager man att sliperna stå i 7 år samt att 15,800 st. finnas på milen, och att således cirka 2250 utbytas per äg å uppgår den högre kostnaden årligen till rdr. Lokomotivförare, eldare, konduktörer och bromsare blifva deremot dyrare å den smalspåriga bavan; ty om denna, efter exemplet härofvan, endast antages bafva en fjerdedel mindre trafikförmåga, så erfordras ju en fjerdedel flera tåg med tillhörande personal, och om kostnaden för tågpersonpalen å breda banan förslagsvis beräknas till 3000 rdr IT mil och år, blir således ifrågavarande kostnad 750 rdr högre å den smala banan. Bränsleåtgången å lokomotiven blifver ungefär densamma å båda spårviddernas banor, men af smörjningsämnen åtgår mera å den smala banan, enär, enligt hvad i det föregående är sagdt, en större materiel och i följd deraf ett större antal axlar på samma gång måste vara i rörelse för att besörja samma trafik som å den bredare banan. Af det nu sagda kan slutas till att trafikkostnaden bör blifva högre å en smalare bana, eburu något bestäfndt totalbelopp icke kan uppgifvas, såsom helt och hållet beroende på rörelsens art och storlek. Med ånledning af den till innevarande riksdag afgifna motion, att vid anslags beviljande till fortsättning af norra och östra stambanorna måtte fästas det vilkor, att dessa banor skulle byggas med 3,59 fots spårvidd, anser jag mig pligtig att nu äfven yttra något om de olägenheter och kostnader som skulle uppkomma, om ett dylikt byggnadssätt blefve till utförande antaget. Å hvarje afskiljd smalspårig del af stambanorna erfordrades då särskild rörelsemateriel, särskild reparationsverkstad med tjenstemän och arbetare, samt särskilda förråd af alla slags materialier som behöfdes för materielens underhåll, då deremot om ifrågavarande nya stambanedelar få lika spårvidd med de äldre, dels de trenne redan befintliga verkstäderna kunde framgent under en lång tid vara tillräckliga äfven för den materiel som tillkommer för de nya bandelarne, dels ock vida mindre förråd af inventarier och reservdelar vore för behofvet tillräckligt. — Vid hvarje föreningsstation erfordrades dubbelt