ter en kort Jagt, hade de fällt äfven den Jjorde björnen. Denne björn hade under natten väl valt sin terräng, i det han sökt sig till ett ställe, dör renarne härdt tilltrapat snön, men de snälla skid: löparne drefvo honom dock snart ut ifrån denna fördelaktiga position. Under denna färd kastade björnen sig en gång utföre en mycket brant och hög ättestupa, men det hjelpte icke. Lapparne togo en omväg kring berget och voro honom på detta sätt snart åter in på lifvet. . Sedan ofvanstående redan var för tidtingen sått, har red. haft nöjet från kronolänsmännen L. Wahlberg i Fredrika äfven eimottaga enredogörelse för denna björnjagt. Hr Wahlberg hade haft tillfälle, ati sjelf se hudarne efter de dödade djuren, och upplyser derjemte, att ingen af jägarne någonsin förr deltagit i björnjagt, eller ens sett en lefvande björn. Man måste under sådant förhållande beundra den kallblodighet, som under striden ådagalades, helst vid betraktande af de klena vapen, som stodo jägarnoe till buds, och säkert skola invånarne i Fredrika socken hysa tacksamhet emot det raska folket, som genom sib sinhesnärvaro befriat dem ifrån så vådliga gåster.