Aftonbladet – 31 mars 1870, sida 2

tan inflytande af slingring, och föga åvers ad af vädrets beskaffenhet, eftersom det lott sällan händer att vatten intränger geiom portarne vid riktning för öfver. Den ntagna böjningen, af tornaxeln är helt och vållet inbillad, som följande förklaring utviar. Däcksringen, som utgör stödet för torets bas, hvilar på 4 jernskott, alla af samna djuplek som fartyget; två tvärskepps och vå långskepps. Öfverkant af dessa skott an icke var och har aldrig varit annat än tt fullkomligt plan, på våra monitorer med ernskrof. Må det ihaågkommas att, trämoniorer äro nödfallsfartyg, oförenliga med motitorsystemet. Som ingen konstruktör förtår detta bättre än mr Reed, hvarföre ramlägger han då, såsom en kraftig invändning emot monitortornet, en uppgift rån en oerfaren civilingeniör, angående däccets sättning på Mianthonomoh, ett tornfartyg af trä? Och hvarföre framhåller han såsom ————— — RR n svag punkt i systemet, förhållandet att le mindre af våra träfartyg förde kapell omkring tornen för att utestänga vattnet under färden öfver oceanen? Tan vet att monitorfiottans torn, utsatta för Atlantens sjö under kriget, ständigt voro klara till drabbning,. De, som sågo monitorerna under stormen utanför Fort Fisher, med tornen till hälften under vatten, kunna nögsamt bedöma styrkan af den framhållna invändningen. Slutligen är det antagandet, att öppningen mellan tornets bas och däcket är så blottstäld för att läcka, att fartygets säkerhet riskeras, blott gissning, och grundad på slutsatser, dragna af sådana, som icke äro underrättade om verkliga orsaken till förlusten af vår första Monitor — en händelse, hvars orsak ej stod i något samband med några felaktigheter i konstruktionen. Vända vi oss till Englands bröstvärnsmonitorer — Thunderer och Devastation, utan master och segel, så är vår tauke den, att de skola visa sig vara de mest kraftfulla fartyg som finnas, men de äro dyrbara första klassens jernfartyg, skyddade af solid pansar, sådan som endast England kan åstadkomma i närvarande tid, och ligga 25 fot ujupt. Våra erfarna sjöofficerare veta väl att sådana fartyg icke lämpa sig för försvaret af vårt lands mänga hamnar och sjöstäder; de veta, att de punkter, som skola försvaras, äro så talrika, att de ej medgifva begagnandet af så dyrbara byggnader som Thunderer och Devastation, och att den amerikanska monitorn med sitt ogenomträngliga torn, försänkta skrof och ringa djupgående, bättre lämpar sig för vårt grunda vatten. Författaren till kapitlet om tornfartyg synes, jemte sina oriktiga åsigter om amerikanska monitorn, hafva glömt hvad som till. drog sig sedan amiral Du Pont blifvit aflöst från sitt befäl vid Charleston. Då Du Ponts rapport, att monitorerna äro fuallkomligt odugliga till blokadtjenst, är anförd, så frågas hvarföre hans efterträdares, amiral Dahlgrens rapport är utesluten? Den förre skildes från befälet innan han hade haft tid att bli det ringaste bekant med systemet; hvaremot den senare under två år så fullkomligt blokerade Charleston, att det konfedererade fästet var fullkomligt slutet. Rapporterna från de olika cheferna å monitorerna vid första anfallet på Charleston under Du Ponts befäl anföres såsom afgörande emot monitortornet, men intet som helst afseende är fästadt vid det vigtiga förhållandet, att dessa officerare voro ovana vid dem, och att fartygen fördes direkte från de mekaniska verkstäderna till fiendens batterier. Om flottan icke ånyo hade blifvit förd i ak. tion, så skulle hänvändningen till rapporterna från cheferna öfver detta deras första försök hafva varit oundviklig — men huru visar sig förhållandet hafva varit? Amiral Dahlgren angrep sedermera de konfedererade batterierna med dessa samma monitorer nitton gånger emellan den 18 Juli och den 8 September. Denne erfarne befälhatvare och fulländade sjöartillerist slutar sin rapport sålunda: Beskjutningen var utan like. Montauk träffades 214 gånger, Weehawken 187 gånger, och nästan uteslutande med 10-tums projektiler. ERETEEKNTRFATSNNERESSAA