Aftonbladet – 30 mars 1870, sida 3

bordläggningar och nere Tormalteter velat guva hvarje riksdagsman tid 2 sig att sätta sig in i I frågorna och begrunda dem. Det måste då anses I som en obillighet att mot statsrådets ledamöter 2 I rikta anmärkningar, hvilka icke gifva dem något s I annat val än att antingen lemna dem obesvarade eller också svara oförberedda på ett måhända väl öfverlagdt anfall. En tredje utväg skulle visserligen vara att behandla sådana speciella anmärkningar som interpellationer, i afseende på hvilka regeringen sjelf förbehåller sig att bestämma tiden, när de skola besvaras. Om sådana anmärkningar åter afse regeringens system i dess helhet, så äro de temligen opraktiska; ty om icke regeringens system försvaras af dess handlingar, kan det icke heller försvaras genom det vältaligaste anförande. Man har här förebrått regeringen, att hon icke ; har något program. Men det är icke så lätt att framlägga ett sådant. I konkreta fall kan sällen en ren princip genomföras utan några modifikationer. Att binda sig vid ett på förhand uppgjordt program är derför otjenligt. Det har blifvit an, märkt, att en revolution icke göres för sin egen skull utan för att genomföra vissa förändringar ; som man anser behöfliga och nyttiga, och dettå I har blifvit tillämpadt på representationsförändrinIgen hos oss. Men en sådan förändring i statsförattningen kan äfven göras blott derföre, att man I anser en gammal institution icke mer kunna be gagnas, utan att direkt åsyfta något annat mål än att statsmaskinen må arbeta jemnare. Man har förebrått regeringen, att hon alltsedan representationsförändringen icke tagit initiativet i nå; lvigtiga frågor. I detta hänseende ville tal. blott påminna om förslaget till ny föreningsakt mellan verige och Norge, förslaget till en förändrad organisation af konungens statsråd, som ej vunnit riksdagens bifall, men som blott var inledningen till en omorganisation af samtliga våra embetsverk och slutligen det omfattande förslaget till en ny organisation af vårt försvarsväsende. Det är dessutom icke så lätt för regeringen att förbehålla sig initiativet i de stora frågorna, då riksdagen skyndar att taga initiativet nästan i hvarenda fråga. Denna kammare har i allmänhet gifvit sitt erkännande åt regeringens bemödande om sparsamhet i förvaltningen och till och med stundom funnit henne gå för långt i detta hänseende. Hvad som hindrat uppkomsten af ett regeringsparti och länge skulle komma att hindra det, trodde tal. vara den hos vår nation djupt rotade sjelfständighetskänsla, som icke vill uppoffra något af individens oberoende. Regeringen hade aldrig lemnat riksdagen i ovisshet om sitt tänkesätt. Att hon icke straxt varit färdig att uttala en åsigti hvarje ny fråga som framträdt, borde ursäktas. Men att hon icke framlagt sina åsigter i hvarje fråga som hon sjelf framställt, derpå vågade tal. tvifta. Hvad slutligen den siste talarens anmärkning beträffar, att regeringen icke rätt uppfattat sin ställning till riksdagen, ville tal. icke inlåta sig i något svar derpå. Detta må kammaren afgöra. (Bifall.) Hr Wern vände sig förnämligast mot de syften de begge förste talarne velat underlägga representationsförändringen. Han trodde icke, att motivet för densamma hos det stora flertalet varit något annat än det, att den dåvarande representationens form icke motsvarade innehållet, att den icke var så sammansatt att den kunde ega folkets förtroende. Det första ståndet var alltför talrikt representeradt, det andra och tredje alltför fåtaligt; det fjerde var genom sin isolering i saknad at de upplysningar det behöfde. Voteringarne i förstärkt utskott gjorde frågornas afgörande alltför mycket beroende på slumpen. Den osäkerhet som häraf uppkom gjorde en förändring nödvändig. Det var ingalunda genomdrifvandet af några speciella reformer som härmed åsyftades. Syftemålet var redan vunnet; verkningarne skulle säkerligen blifva bättre och bättre, — Att ett regeringsparti ej kunnat bilda sig, var icke något bevis svaghet hos vår regering; det var blott en följd af den hos oss rådande sjelfständighetsandan, som tal. önskade måtte bibehålla sig, En partiregering vore ej önskvärd. Bäst är, då hvarje fråga. afgöres på grund af sitt eget värde, då hvarje re-presentant röstar för eller emot regeringen ziltefter som han anser henne hafva rätt eller orätt i den speciella fråga som skall afgöras. Der en partiregering finnes och sålunda de representanter, som hylla regeringens politik, rösta med henne i alla frågor, der få många reformer mycket längre hvila. Ledarne för ett parti vilja nemligen icke röra vid vissa frågor, emedan de frukta att de i i sådant fall icke skulle vinna partiets bifall. Tal. erinrade om en engelsk statsmans yttrande, att ett parti liknar ormen deruti, att hufvudet måste gåiden riktning som svansen vill gå. Han hoppadesför sin del, att det måtte dröja länge innan vårt land blir underkastadt någon partiregering. I fråga om sparsamhet och ordning i statsregleringen trodde han, att regeringen i det förra hänseendet icke lemnade nåfot öfrigt att önska, men väl i det senare. Em örändrad bokföring vore af nöden. Ännu begagnas nemligen ett bokföringssätt, som icke besvarar de frågor man vill göra. I fråga om ett rogram kunde tal. icke fullt instämma med de båda förste talarne. Ett sådant kunde lätt gifva anledning till större vetydighet. En regering bör icke Proklamera några andra grundsatser än som on ämnar praktiskt tillämpa. Dock vore det önskvärdt. om man gr få veta litet mera än hittills om regeringens afsigter, om man något m få tillfälle att se den röda tråd, aven enomga Ke nes handlingar. Hr Bergstedt troåde, att ehuru debatcep ej egentligen rörde sig omkring konstitutiv,nsutsle tets utlåtande, det dock vore i sin ordning. vt någon ledamot i utskottet deri deltoge, för att framlägga sin unnfattning af utskottets ställnin till Rå boskaffade frågor. Den söm först intriv er i uetta utskott, känner gerna en viss häpnad öfver vidden af sitt ansvarsfulla åliggande, att granska regeringens verksamhet, såvidt den röjer sig i statsrådsprotokollen, och deröfver framlägga yttranden inför riksdagen. Så hade det också gått talaren. Men snart finner man, att här är få ga om det formella förfarandet i en mängd oftast föga vigtiga mål, i hvilkas massa man fi ängt söker uppspåra de stora grundsatser, af hvilka rekoringens handlingssätt bestämmes. Äfven talaren hade hört till deras antal, som ansett Acchargebetänkandet böra vara något mer äp ett blott negatift tillkännagifvande, att ingen Af kronans rådvifvare gifvit anledning till ENMärkning, och att itskottet, utan afsigt att tadla, skulle kunna brinca VISSA regeringsätgärder till tals och yttra si Sv pymciper. Konstitutionsutskottet hade också. id ora riksdagar försökt att af dechargebetänsandet göra någonting liknande en Svars-adress, nen ju mer talaren studerat regeringsformen och änkt öfver dess innehåll, desto klarare hade det ramstått för honom, att konstitutionsutskettet icke lar att göra med allmänna politiska grundsatser, tan, endast har att sysselsätta sig med laglig!ae en af hvarje särskild regeringsåtgärd, så att allt vad utskottet yttrar med anledning af statsrådsrotokollens granskning antingen måste föra till n tillämpning af 106 R.-F. eller åsyfta en anheteaing enligt 107 5 samt a hvarje försök att fgifva e i votum innebär ott j utskottets sida. ötvergrenp Det hade blifvit yttradt af den vonstitutionsutskottets gransknin dn okollen är en antiqvitet; detta är ullkomligt sannt, iksom ansvarsbostämmelserna i regeringsformen. rotokollsgranskningen vore en simpel formalitet, y de allra flesta ärendena, soro ju förut bekanta. ch under. kagna tider såsom de närvarande, med D rådspersonal, såsom nu, sammansatt af uppIS, rättsinnade och fosterlandsälskande män, age tal. icke huru ett mål skulle vara anlagdt, om skulle kunna föranleda en anmärkning enligt 07 R.-F. Både denna och näst föregående ore onekligen föråldrade. Under sådana omstänligheter vore det betydelsefulla i utskottets up Irag reduceradt till mycket små dimensioner och iknade bra mycket en sinecure. Detta kunge nu cke hjelpas, och om dess medlemmar finna sig stå om en hedersvakt vid grundlagens nos Akne. OR EV ) I