Aftonbladet – 29 mars 1870, sida 3

Article Image
OMRENRMERIE SAMRREBRSEOEED RIKSDAGEN. Andra kammaren. Bankvinstens användande. (Forts. från gårdagsbl.) Hr Dufva. Jag ber få säga att denna diskussion synes mig hafva ingått i en mängd detaljer, som föga hafva att göra med den, efter mitt omdöme, temligen enkla sak frågan rörer. Man bör, om jag ej misstager mig, i denna sak endast göra sig reda för hvad den svenska riksbanken är, nemligen en affär, som svenska folket sedan tvenne århundraden tillbaka drifvit. Är det rätt att en del af vinsten afsättes till konsolidering af en sådan affär? Till svar på denna fråga anser jag mig kunna åberopa hvad man allmänt betraktar s: om klokt i hvarje enskildt affärsföretag, der större eller mindre tillgångar skola för ett gemensamt ändamål förvaltas på möjligaste bästa sött. Ja tror, det är en sällan eller aldrig motsagd rege att i dylika företag afsätta en del af vinsten för oförutsedda händelser, och jag hänvisar i detta afseende till stadgarne för aktiebolag och andra större bolag, i hvilka man nästan alltid skall finna grundsatsen om afsättande för affärens räkning af någon del utaf vinsten erkänd och tillämpad. Hvarföre skulle det åå vara oriktigt att vid förvaltningen af riksbanken iakttaga samma förfarande? Gäller väl i detta fall för bankrörelsen något undantag från hvad som eljest erkännes vara klokt och riktigt? I sådant afseende tillåter jag mig erinra om att riksbanken icke är den enda institution, som inom vårt land drifver bankrörelse, utan att vi äfven hafva enskilda banker, i hvilkas nu gällande lagstiftning både representationen och regeringen deltagit, och jag ber få åberopa 1864 års banklag, i hvilken finnes bestämdt föresKrifvet, att bolagsreglorna för hvarje enskild bank skola innehålla bestämmelser om bildandet, af en reservfond och om den andel af årliga vinsten, som till densamma skall öfverföras. Skulle då hvad representation och regering gemensamt ansett för rätt i fråga om dessa enskilda affärer, — och jag tror mig kunna säga, att man icke från. något håll hört stadgandet derom öfverklagas såsom oriktigt, — skulle detta, frågar jag, icke vara riktigt äfven när det gäller den statens likartade affär, som kallas riksbanken? För mig förefaller det klart, att hvad man erkänner såsom riktigt vid annan större affärsverksamhet och hvad lagstiftningen stadgat såsom regel för annan bankrörelse, det bör ock vara riktigt och ega giltighet i fråga om riksbanken. Hvad som blifvit sagdt derom att man genom bankvinstens användande för statsverkets behof kan undvika en eljest möjligen benöflig skatteförhöjning, lärer icke vederlägga riktigheten af den princip jag hyllar, Förhållanderna äro nu ej svårare, än att statens inkomster och utgifter böra kunna bringas att gå ihop, utan att ingripa på riksbankens bästa, och det torde då vara skäl att betrakta hvar sak för sig, och att, när det är fråga om att bestämma huru riksbanken ändamålsenligast bör skötas, till grund för sitt beslut lägga hvad som för riksbanken är gagneligt och förNanligt. men icke npågot annat. Jag anser mig härvid böra tillägga, att just ur den synpunkt jag ser saken, det är fullkomligt rätt och billigt att riksbanken såsom statsinrättning med en go del. af sin vinst bidrager till fyllandet af statens vehof, och jag finner derföre ickeyanspråken på att innehålla hela denna vinst eller en Större del deraf kunna vara befogade under an ära förhållanden, än om man på förhand uppstallt och godkänt vissa ändamål och behof för banken sjelf, till hvilkas uppfyllande det i sådant fall kan vara lämpligt att innehålla större delen eller hela bankens vinst. Så är nu icke förhållandet, och således finnes för närvarande efter min mening icke skäl att ifrågasätta dat någon större del af bankovinsten skulle för banken reserveras. Såsom en lämplig medelväg anser jag det af hrr Agardh, riC880D. och Sääf i deras reservation framställda förslag att innehålla en fjerdedel af vinstmedlen för. bankens egen räkning och anvisa de öfriga tre fjerdedelarne för statens allmänna behof, hvilket förslag jag för min del vill understödja. Medan jag har ordet skulle jag önska att -ill besvarande upptaga några yttranden, som under diskussionen förekommit. En talare, hvars ord otvifvelaktigt hos många finna genklang, friherre Gripenstedt, har sagt att en sådan åtgärd, som reserverande åt riksbanken af dess vinstmedel, icke skulle vara en konsolidering af ban ken, Man må nu tänka sig att vinsten ut.

29 mars 1870, sida 3

Thumbnail