Aftonbladet – 29 mars 1870, sida 2

Godt, — Place aux dames! Ni har först ordet. Men det tycktes vara ödets bud att Lizzy Dene först skulle få ordet. Hon komi samma ögonblick in och bad att få säga några ord och började ea lång berättelse om ett andra besök som hon den föregående qvällen hade gjort hos zigenarne, då hon öppet hade anklagat dem för anfallet mot mr Chandos. Hela henngs anförande var besynnerligt och framfördt med entonig röst, alldeles som hon hade läst ur en bok eller lärt sig ett stycke atantill. Hon slutade med nyheten att zigenarne brutit upp från sin lägerplats på allmänningen den föregående natten och att derföre intet tvifvel kunde uppstå, att någon annan än en af deras qvinnor var den skyldiga, Mr Chandos fixerade henne skarpt. Lizzy Dene, hvad är din bevekelsegrund för att på detta vig anklaga zigenapne? Insen mer än du misstänker dem. Bevekelsegrand, sir? 0 prepade han, Ja, just så sade jag, fortför han med någon skärpa i rösten, Jag härjar nästan misstänka, att du vet mera om saken, än hvad du önskar skall vara bekant. Jag tror att det är till dig vi böra vända oss, och ej ll gigenarne för att viona upplysning. lar läsaren pågonsin sett ett blekt ansigte på en gäng -öfvergjutas af föpvirringens — ske förtrytelsens djupa rodnad? Så var förhållandet med Lizzy Dene till min, och som jag tror, äfven till hennes husbondes 5fverraskping, Kunde således verkligen hon hafva något att göra med anfallet emot honom? Hon framstammade några försäringar ytt hon endast varit ledd af sin önskan att jena mr Chapdos och drog sig tillbaka ut genom dörren. i Men 1 förstugan befann hon sig oförmodadt ansigte mot ansigte med en lång, svart