Aftonbladet – 29 mars 1870, sida 2

gerna vid vara riksdagar. Icke förbättrar man just regeringens sak genom att påpeka detta. EORORARENSERAOARESAR Med anledning af den artikel, hvari vi för någon tid sedan uttalade oss för upprättande af en adjunktur i de nordiska språken vid Upsala universitet, har Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning innehållit en uppsats, som visserligen uttalar sig särdeles välvilligt med afseende på sjelfva saken och våra yttranden i ämnet, men tillägger några reflexioner, som i ett och annat påkalla en gensägelse. Vår ärade kollega yttrar nemligen: Här möter ock en annan anmärkningsvärd omständighet. Då för 13 år sedan professioner upprättades, en vid hvardera af rikets båda universiteter, uti nordiska språk, så väntade man sig deraf icke obetydliga frukter för de fosterländska språkstudierna. Dessa förväntningar hafva, befara vi, blifvit föga uppfyllda. Professor Säve i Upsala är, såsöm man känner, af sjuklighet förlamad i sin verksamhet. Vi veta icke om detta är fallet äfven med professor Wisn i Lund, hvars namn vi uppletat i statskalendern. Under de lifliga diskussioner, som i senaste tider varit förda rörande de nordiska språkens rättskrifning m. m., hvarför till och med en slags språkkongress varit samlad, har man, oss veterligen, icke försport något inlägg i saken från någon af dessa herrars sida, hvilka bort känna sig företrädesvis manade att här uppträda. Det är i Stockholm den svenska språkforskningen i dessa senaste tider haft sitt säte; det är derifråa )Svenska språkets lagar utgått, och det är der intresset för vårt modersmåls rykto och ansning visat sig varmast. Månne det också icke är hufvudstaden, som bör upptaga en ny institution på detta studiefält, derest en sådan anses nödig? Här möter oss då åter frågan om universitetet i hufvudstaden. Hvarföre icke söka genast få anställa den utmärkte språkkarl, som Aftonbladet utan tvifvel afsett, vid Stockholms universitet? Endast räntan pi den Michaelsonska donationen vore derför tillräcklig. Och lyckligare kunde man icke börja utförandet af den stora universitetsplanen. Den afsedde vetenskapsmannen hör, om vi ej misstaga oss, till de få, som kunna bilda omkring sig en skola af intresserade lärjungar, och vore alltså just den mån, som det nya universitetet kräfde. Det är också möjligt, att om Stockholm här försaummar det erbjudna tillfället, man kan komma att på andra håll söka tillegna sig en förmåga, som icke är för det öfriga landet okänd. Ty lyckligtvis kan den sanne vetenskapsmannen verka på hvilken ort som helst, om också hans håg binder honom mera vid den plats, som omgifves af den lärda verksamhetens luftkrets. När riksdagen nu icke velat förstärka Upsala universitet med en ny lärarebefattning, borde man alltså i Stockholm vara snarare belåten än missnöjd med en sådan utgång af det väckta förslaget. Hvad Ge H. o. S. T. här yttrat om lämpligheten af att vid den blifvande högskolan i Stockholm inrätta ett professorat för de nordiska språken, har nog sin riktighet och vigten häraf förbises visst icke af dem, som främst och verksammast bednfva den saken. Men den anmärkning, som vår kollega i sammanhang härmed gör emot de båda universiteternas professorer i nordiska språken, anse vi vara mycket orättvis. Vi kunna icke veta, hvilka öfverdrifna förväntningar en eller annan möjligen kunnat göra sig, när ifrågavarande lärostolar upprättades, men för vår del tro vi, att de rimliga och billiga förväntningane blifvit uppfyllda. Från upprättandet af dessa lärostolar aterar sig det ganska starkt utvecklade språkliga intresse för modersmålet, som förspörjes hos en yngre generation och som redanbörjat bära sina frukter vid de allmänna läroverken. Att i den omständigheten, att professor Säfve för ögonblicket till följd af sjukdom åtnjuter tjenstledighet, se en grund till att ringakta hans mångåriga oförtrutna verksamhet för den fosterländska språkforskningen och glömma de kraftiga eggelser han gifvit till arbeten och studier på detta område, är i sanning icke mycket billigt. Hvad prof. Wis6n angår, så har han endast några få år innehaft sin lärostol och det torde icke uteslutande få räknas honom till last, om Handelstidningen saknar all kännedom om hans verksamhet. Bland männen af facket har hr Wisns tvenne arbeten om hjeltesångerna i den äldre Eddan samt om ordfogningarne i Eddaspråket tillvunnit sig rättvist erkännande; hans föreläsningar ha varit egnade att väcka intresse för det fosterländska språkstudiet och åtskilliga uppsatser i litterära tidskrifter ha äfven burit vitnesbörd om den uppmärksamhet, hvarmed han följer företeelserpa på detta område. Godt, — Place aux dames! Ni har först