Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 3

Jeller dess styrelse och delegare att fullgörs sina mot svenska staten åtagna förbindelser samt . . r, att fullmäktige i riksgäldskontoret måtte Itillerkännas full decharge för alla de beslut g)som finnas antecknade uti dess protokoll frår 5 Iden 19 Januari 1869 till och med den 20 Jae I nuari 1870. r Andra kammaren. Vi gå nu att lemna redogörelse för den dis, ) kussion, som sistlidne tisdag egde rum i andra kammaren i fråga om. bankvinstens användande. I bankoutskottet hade fyra olika förslag fram, ställts, nemligen: 1:0 af utskottets pluralitet, Jatt af 1869 års vinst, utgörande 1.642,930 rdr 94 löre, ett belopp af 1,500,000 rdr måtte aflemnas till riksgäldskontoret; 2:06 af åtskilliga reservanter bland första kammarens ledamöter i utskot) tet, att hela beloppet måtte dit öfverlemnas; 30 af her Agardh m. fö att 25 proc. och 4:0 af hrr J. Rundbäck och 0. B. Olsson, att 33!, proc. af nämnda vinstmedel måtte åt banken reserveras och resten till riksgäldskontoret öfverlemnas. I., Diskussionen öppnades af hrr J. Rundbäck, C. J. Bengtsson, Hans Larsson, Noren, Lundvist, Peter Petersson, Per Nilsson i Kulhult, Per Eriesson, Samuel Jonsson, Anders Johansson och ;Ola Månsson, hvilka korteligen I yrkade bifall till hr Rundbäcks, och hr Petter ) Andersson till hr Agardhs reservation. ). Hr Mannerskantz tillstod sig hafva sistlidet år delat deras mening, som önskade behålla en del af bankvinsten för banken sjelf,! men anledningen var den att landet då befann sig i en exceptionelställning att behöfva köpa en myckenket spanmål, hvarigenom en stark tryckning kunde antagas skola ega rum på bankens metalliska kassa Så dant vore deremot icke förhållandet nu, och derför behöfde icke heller någor del af bankvinster reserveras för banken, som för närvarande hade så stora tillgångar den möjligtvis kan använda. Och att lägga opp behållningen på bankens hyllor vore ett egendomligt sätt att tillgodose landets behof af rörelsekapital på samma gång som man visar benägenhet att år efter år göra indragningar på åtskilliga för allmänna rörelsen behöfliga fomder. Att göra de enskilda bankerna så småningom öfverflödiga, det kunde vara ett förnuftigt ändamål, men icke kunde tal. förstå det förnuftiga uti att lägga medel på bankens hyllor der de icke kunna användas. Förnuftigt kunde det också vara att reservera en del af bankvinsten, om man dermed afsåge att öka allmänna diskontfonden; men detta har år efter år blifvit afslaget. Och om förslag i denna syftning också skulle bifallas, har banken godt om medel dertill på anI dra håll. Då den föreslagna reserveringen af I bankvinsten således icke behöfs för bankens säI kerhet och icke får användas för landets rörelse, så bör den användas för statens allmänna behof, när ställningen är sådan som för närvarande. Yrkade bifall till utskottets förslag. HAr Agardh framhöll, att denna fråga kunde betraktas dels med afseende på det närvarande, dels med afseende på framtiden. Att banken ej I beböfde någon förstärkning för närvarande, deri hade man rätt, men helt annat vore, om man toge framtiden i betraktande. De som det gjorde och derför yrkade bankens förstärkning, afsåge dermed olika ändamål, såsom att riksbanken skulle kunna substituera de enskilda bankerna, att den skulle kunna öka sin metalliska kassa, utbyta småsedlarne mot silfvermynt o. 8. v. Talaren ville dock blott göra. några allmänna anmärkningar. Han framhöll erför nödvändigheten af att banken ökade sitt rörelsekapital i samma mån som den allmänna rörelsen i landet tillväxte. På samma sätt hade man förfarit i England och Frankrike, i hvilket senare land bankens grundfond så småningom ökats från 30 till 180 mill. francs; och äfven i vårt land hade bankens grundfond periodvis ökats från mellan 6 och 7 mill. till 25 mill. Men sedan år 1862 hade detta afstannat, oaktadt vår rörelse och industri högst betydligt utvecklats. Under åren närmast före 1862 hade nyssnämnda tillökning isynnerbet föranledts genom filialbankerna, hvilka åtminstone haft det goda med sig att de åstadkommit ett betydligt ökande af bankens grundfond. Denna behöfde dessutom så mycket mer förstärkas, som den icke na, såsom under de fordna långa mellantiderna mellan riksdagarne, kan disponera öfver flera års vinstmedel, hvilka gålunda förr medförde ett slags höjning af grundfonden. Ett annat skäl låge ock deruti, att de till 8 å I millioner Fppgående annuiteterna på de utländska lånen utöfvade en starkare påkänning på den metalliska kassan än förr, hvarförutom och då metalliskt mynt hos oss olyckligtvis vore högst ringa i omlopp, hvarjg större utbetalning till utlandet genast skulle hårdt anlita bankens metallförråd. Att banken borde förstärkas ansåg tal. derföre klart, men för att icke äfventyra allt, borde man nöja sig med 25 procent, i enlighet med hans reservation. Hrr Uhr, Medin, Heggström och Forsbeck yrkade bifall till hr Agardhs reservation, hvaremot hrr Johannes Andersson och Schmidt föredrogo hr Rundbäcks. . Hr Key förklarade, att den 16 Mars i fjol, under diskussionen om 72 R. F., en talare (frih. Gripenstedt) skildrade riksbanken såsom stående vid branten af sin undergång, under det att samme talare dagen derpå, då fråga var om bankovinstens användande, fann honom vara den solidaste bank i verlden, till illustrerande hvaraf talaren uppläste några stycken ur sistl. riksdags protokoll. En så stor förändring hade inträffat under natten. Då br Mannerskantz menat, att banken ej skulle kunna använda ytterligare medel, erinrade han att det funnes fyra sätt att använda dem, nemligen att antingen skrinlägga dem eller köpa obligationer eller köpa vexlar eller utlåna dem, af hvilka hvarje sött hade sina fördelar med sig. Då dessutom enskilda bankernas påhäng på riksbanken blefve större ju flera de blefvo, borde riksbanken förstärkas, äfven om man derför måste åtaga sig ökad beskattning, i hvilket hänseende han anförde Norges exempel såsom efterföljansvärdt, i thy att det i och för stiftandet af Norges bank år 1816 pålade sig ett särskildt tvångslån af många millioner, oaktadt krig och dyr tid. Men man borde ej spänna bågen för högt, utan nöja sig med 25 procent, enligt br Agardhs reservation. . dr Jöns Pehrsson gjorde samma yrkande och yttrade, att om man kunde göra banken så stark, att den dominerade räntan, så skulle välmågan i landet af sig sjelf återkomma. Hr Vult von Steyern hade i bankoutskottet kommit till insigt derom, att bankvinstens reserverande icke skulle öka bankens soliditet. Och då den nu behöfdes för statens behof, skulle talaren icke våga att för sin del använda den till något annat. Man hade visserligen sagt, att man borde etablera den principen att hvarje år reservera en viss del af bankvinsten, då man kunde slippa dessa ständigt återkommande strider; men tal.för sin del hade fått en sådan erfarenhet, att han ej kunde tro på kontinuitet i besluten från den ena riksdagen till den andra. Frib. Gripenstedt fäste till en början uppmärksamheten på, huru man ofta sammanblandar begreppen: bankens konsolidering och utvidgandet af dess verksamhet. Med konsolidering menades ökandet af bankens förmåga att med klingande mynt invexla sina sedlar eller att göra hvar man rätt. Men detta ändamål vinnes ej derigenom att man ökar bankens lånerörelse, eller att banken lånär ut penningar mot reverser. Det enda sätt hvarpå indamålet kan vinnas vore att köpa in silfver, engelska consols eller andra utländska statspapper. Men derom talas aldrig, utan endast om fondernas ökande, såsom tal. visade genom anförande af de många motionärernas yrkanden. Ordet konsolidering har fått en viss klang och derför bär man det ständigt på läpparne, me: i Rn nn RR NO tl OLA CK Ö HY PRO sd a Ft ON ÖN Ö FN IN AN MA FM FE