Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 2

turligtvis jagade detta mig på dörren. Jag gick ut i portiken och läste mitt bref. Min goda Anna! Du bör icke oroa dig öfver att vara hvad du kallar till besvär vid Chandos, men gör det i stället så trefligt för dig som du kan, tills jag kommer åter. Mamma och min bror böra känna sig glada öfver att ega dig hos sig, de som annars äro inmurade som i ett fängelse år ut och år in. Du kan ju i alla fall hålla dig ur vägen för dem, så mycket som det behöfs för att ej trötta. Din tillgifnaste! Emily de Mellissie. P. S. Naturligtvis har jag intet emot att du reser till m:lle Barlieu, om lady Chandos finner detta lämpligt. Hvilka motsägelser i dessa två bref! Jag tog mitt och gick uppför trappan, fast besluten att fara till Nulle, 1 Vid fönstret i galleriet, mellan mitt rom och biblioteket, stod mrs Penn. Den nya sällskapsdamen var vid en ganska prydlig toilett, — grå sidenklädning, guldkedja, en vacker blondmössa på det högröda håret och ingrarne fulla af dyrbara ringar. Såsom jag födan i barndomen var böjd för spopatt och antipati, var jag det ännu. Mrs Penn misshagade mig. Jag kan ej komma ifrån min öfvertygelse att jag har sett er förut, mrs Penn,, sade jag. Men khoar och när är mig ej möjligt utt minnas. Det skall jag säga er, svarade hon, Ni orukade under er skoltid i Nulle besöka enselska, protestantiska kyrkan. Der plägade ri sammanträffa. Var det der? upprepade jag tveksamt ch ioom mig öfvertygad att hön bedrog sig. ! Ja, ganska säkert., svarade hon. För vå eller tre år sedan uppehöll jag mig några eckor der i staden. Jag kände straxt igen