Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 2

— Stockholms arbetareförening frade i förgår afton sin tredje vinterhögtidsdag med en fest i De la Croixs salong, till hvilken blifvit inbjudna åtskilliga riksdagsmän, publicister och industriidkare. I salens fond var anbragt en dekoration af flaggor och vapensköldar. Nedanför densamma var uppförd: en estrad för sångkören, och framför estraden åter voro på ett långt bord exponerade särdeles vackra prof på de framsteg i skrifkonsten åtskilliga föreningens medlemmar gjort under ledning af gravören vid topografiska kåren hr Backhoff. Efterhand fyldes salen af de inbjudna gästerna och föreningens ledamöter jemte deras familjer, alla i högtidsdrägt. Omkring kl. 9 uppspelade orkestern en festmarsch, hvarefter föreningens sångare afsjöngo O. Lindblads Stridsbön. Nu uppträdde på estraden föreningens ordförande, hr Hagerman, och helsade de församlade välkomna. Det goda resultat, hvartill föreningen kommit sedan hon för 2 år sedan firade sin första vinterfest, bade i icke ringa mån motsvarat de förhoppningar man då hyste. Visserligen kunde föreningens numerära tillväxt och ekonomiska förkofran hafva varit större; men den goda anda, den enighet och det inbördes goda förhållande, som städse varit rådande inom föreningen, hade alltmer utvecklat sig, och småningom hade föreningen blifvit ett slags bildningsanstalt. Talaren ansåg sig icke säga för mycket då han påstod, att föreningens förhandlingar röjt ett vaknadt medvetande om ett solidariskt förhållande mellan alla samhällsklasser. Också räknade föreningen bland sina medlemmar icke blott arbetstagare, utan äfven ganska många arbetsgifvare. Säkerligen skulle det icke blifva utan stor nytta, att dessa en och annan gång träffades mera såsom kamrater, de der meddelade hvarandra sin erfareöhet och sina tankar, än såsom förmän och underordnade. Derigenom skulle ock uppkomma en. örmsesidig aktning, då de värmare lärde känna hvarandra såsom oskiljaktiga länkar i den stora samhällskedjan. Föröfrigt framhöll talaren, att allas lika rätt endast kunde vinvas och bibehållas derigenom, att en och hvar troget fullgjorde sina pligter som menniska och samhällsmedlem, och han slutade med uttalandet af den önskan, att föreningen städse måtte komma att representeras af personer, som genom egen erfarenhet kände tillståndet och åsigterna hos arbetarne. Derigenom kunde föreningens medlemmar bäst visa, huruvida de gjorde sig förtjenta af att komma i åtnjutande af samma medborgerliga rättigheter och förmåner som de, hvilka stodo öfver dem i insigter och förmögenhet. Efter talets slut uppstämdes af föreningens mansoch fruntimmerskörer Sjung af Söderman och Flyttfåglarne af Crusell, och sedan årsberättelsen blifvit uppläst, utfördes af manskören Södermans Bondbröllop. Ur årsberättelsen, författad af föreningens ene sekreterare, konstförvandten Pettersson, meddela vi följande: . Ledamöternas antal, som vid 1869 års början var 673, uppgick vid dess slut till 1520, i närvamade stund uppgår detsamma, enligt inskrifningsboken, till 1725; af detta antal ha naturligtvis under årens lopp icke så få afgått; men det verkliga antalet ledamöter kan dock beräknas till omkring 1500. Inträdesafgiften, som frånfföreningens början varit 1 rdr, ökades från och med år 1870 till 2 rår, af hvilka ledamoten kan göra sig den ena tillgodo, om ban tillika med denna insätter I rdr i föreningens byggnadskassa under loppet af ett år efter inträdet; årsafgiften har, bibehållits oförändrad med 3 rdr, som inbetalas med 75 öre hvarje qvartal. Föreningens kassas ställning var vid 1869 års slut, enligt revisionsberättelsen, följande: Behållning från år 1868 ... 377: 75. Inkomster under år 1869... ..1413: 66. Summa rdr 7791: 41.