Aftonbladet – 28 mars 1870, sida 2

der. Huru jag skulle släpa mig fram genom de odrägliga dagarne, utan romaner oct en eller annan förmiddagsvisit, det begripe! jag verkligen icke; men romanerna äro intressefattiga. och herrarne likaledes. Paris är under denna tid på året tyst och ledsamt som ett fängelse. Plåga mig ej med flers bref. fulla af visa förmaningar om försigtighet, annars skickar jag dem tillbaka. Om mamma befaller dig skrifva, så säg henne rent ut att du vill det icke. Hvem anser du Anna Hereford vara, då du tänker att kon skulle kunna störa lugnet vid Chandos? Kära Harry, hon är ingenting alls! och du behöfver ej visa henne den ringaste uppmärksamhet. Jag är ledsen öfver att hennes qvarlemnande just nu föll sig så olämpligt, enligt hvad jag af ditt bref tycker mig finna. Jag vet nog att mamma har stor motvilja för främlingar i hemmet, men du bör sjelf inse att jag ej hade annat val. Så fort jag kav, kommer jag, både för mitt eget nöje och för att göra er henne qvitt; — du kan tänka dig huru här skall vara: inga soirter, inga bjudningar, rakt ingenting! Kan hon emellertid icke få stanna, så blir det väl bäst att skicka af henne till Nulle. Många kärleksfulla helsningar till mamma från din tillgifna syster Emily de Mellissie. Jag hade hunnit nästan till slutet, innan jag anade. att brefvet ej var till mig och svar på det som jag den föregående veckan hade afsändt till Emily. Nu insåg jag ganska väl att någon annan äfven hade skrifvit till henne och yttrat sig öfver det obehag som var en följd af mitt vistande vid Chandos. Med ansigtet öfvergjutet af blygselns rodnad, med händerna darrande af sinnesrörelse då jag åter hoplade brefvet och med nästan hörbart klappande hjerta steg jag häftigt