han egnat hela sitt lif åt dess Upplysning. Barnlös, lemnar han dock efter sig två döttar! wppfostringsanstalten för försummade barn på Holsteinsminde, der han jemte sin itmärkta maka upptagit, undervisat och rå dlat åt samhället mellan tyra och femhundra vanvårdade barn, samt folkhögskolan på Hindhem för allmogens söner och döttrar, för närvaramde den största och mest blomstrande i Danmark. Och allt detta hade den gamle, sjelf utan förmögenhet, utfört till största delem utan allt officielt understöd. fan drog på hemliga fonder, hvilkas tillvaro endast män af hans prägel känna. Sant och träffande yttrar om honom Folkets Avis i en varm minmnesruna: Han hade ingen akademisk bildning, hade aldrig haft embete och aldrig sutit i tinget, ja, han hade ej es så mycket som en titel, men så sant endasv ädel bragd kan adla, bar han rang så god som någons af våra förnämsta adelsmän, och kunskapsrik var han som få, så rik till och med, att han ensam spridt mera lifskraftig lärdom ut i verlden än hela tjog af lärda docenter. — Han hade ingen förmögenhet, ja, han lefde i ständigt penningbetryck, och likväl har han utöfvat en välgörenhet som ingen af våra millionärer kan fördunkla; han har skapat och upprätthållit två af landets mest betydande stiftelser till behöfvandes bästa. an har offrat allt hvad han egde för att bjelpa försummade och -öfvergifna barn och för att skaffa allmogen upplysning. Han har uppgifvit en sorgfri, angenäm ställning för att öfvertaga en bekymmerfull, osäker, nästan olönad och i många hänseen den otacksam plats i barmhertighe.tens tjenst, och han har med genomförd sjelftörsakelse fullgjort sitt värf till det sista. Han efterlemnar inga barn, till hvilka hans nam.2 kan gå i arf, men hundratals öfvergifna små har han varit i faders ställe, och en oräknad skata af olyckliga, som syntes förlorade för samhället, har han gifvit ett ljust och lyckligt lifo Depne ovanlige man hade en ej mindre ovan-lig maka. Fru Stephansen, säger Folkets. Avis, var både till hjerta och hufvud så rikt. begåfvad, att man ej lätt skall kunna uppvisa hennes like. Hon egde en lärds kunskaper, en tänkares skarpsinnighet, en konst närs skönhetssinne, men alla dessa företrä— den hindrade henne ej att vara den mildaste, nästan till blyghet anspråkslösa qvinna. Hon kunde öfvertaga undervisningen nästan i hvilket läroämne som helst. Hon stod tillika vid mannens sida som hans praktiska bjulpreda, förde hans räkenskaper och skötte bans brefvexling, allt under det hon inspirerade och stödde honom i alla hans företag. Dorothea. Stephansens namn står också i guldbokstäfver öfver den nya skolbygnaden vid Hindholm. Hon var ställets genius både här och vid Holsteinsminde; Hon dog 1867.