Aftonbladet – 23 mars 1870, sida 3

fir Hedfns anförande skall en åänan dag in extenso Meddelas. 2 Her Å, Rundbäck och Rundgren yrkade bifall till första kammarens beslut. Hr Key. En ärad representant på stockholmsbänken anförde nyss såsom orsak till detringa antalet lärjungar i högre realklasserna att en aflagd maturitetsexamen på denna linie icke meddelar några medborgerliga rättigheter så länge latinet ingår i alla våra civila embetsexamina. Jag instämmer fullkömligt med honom ätt detta är den närmaste och speciella orsaken till det näninda förhållandet, men det gifves äfven en annan mera allmän, nemligen den gamla fördömen att ingen bildning gifves utom den klassiska, Detta påminner ig om en anekdot. En af kulturifrarnei det gamla borgäreståndet brtilkade, såsom en bildrins gens målsman, ofta begagna uttrycket: lektuel bildning, och svarade, då hati em gång tillfrågadeg hvad han egentligen menade härmed: kors, det är jä alldeles tydligt; lektuel bildning det är en sådån som man läser sig till och intellektuel bildning det är en sådan som man inte läser sig till. Mången tänker i våra dagär: klassisk bildning den måstö man lära sig, LA bildning kommer af sig sjelf; och på detta sätt inträffar att mången klassiskt bildad icke är intelligent, iinder det att mången intelligerit person saknar bildning. Realläroverken behöfva realitet; det är på tid att de icke längre styfmoderligt belandlas och att de korimä till heders äfven de. Det vär derför med stor tillfredsställelse jag hörde hr ecklesiastikministern vid början al debatten, yttra såsom sin åsigt, att, sålänge de båda underVisningslinierne äro sämmånbrndne, det vore omöjligt äfven med bästa vilja att icke de båda linierne skola hänimande inverka på hvarandra, samt att framgången af den reala undervisningen beror på redd sens kraft hos läraren om det lefvande fötrycek den reala bildningen skall utöfva på det industriella och praktiska lifvet. Nu vore det verkligen fäöjligt att få ett fullI ständigt realläroverk här i Stockholm om de 2:ne af K. M:t begärda göras blott på latinlinien fullständiga, och ett tredje göres realt. Men säger man: det är icke sagdt att stadsfullmäktige gå in på att Tyasn åt ett dylikt. Jag kan icke tro detta. Ehuru en sanniäig är att Stockholm, i jemförelse med provinsstäder med etidast 10 ja 5000 invånare, är bra tarfligt utrustadt med skol okaler, och att de nuvarande, såsom Klara och gymnasittrö, hvar. ken äro några mönster för det öfriga Sverige eler någonting att viså den resande främlingen, så tyckes vår hufvudstad nu vilja gripa sig an på allvat. Värre är derför med kostnaden för undervisningån — men hvarför icke taga och använda Nya elementarskolan? Denna kostar omkring 30,000 rdr årligen och ett fullstätidigs realläroverk kan ej öfverstiga 20,000 rdr. Der vore således till och med en besparing att göra. ; Nu uppstår 1 acvan fråga: kan man härtill använda Nya elementarskolan? 8 1 i K. M:ts stadga för denna skola den 14 Augusti 1856 lyder: Nya elemöfitatskolan i Stockholm är ett af statens fullständiga alemönlarisrprerk hvilket med dessas gemensamma bestämmelse kar det särskilda -ändamål att vara en ständig i hufvudstaden förlagd vofskolä hvarest förbättringar i lärosättet må unna med afgeöide på elementarundervisningens fortgående utveckling törsökas. Finnes det för närvarande något Yigtigarepedagogiskt problem olöst än frågan om giltigbeten och beskaffenheten af en rent real-modern elementär bildning? Då nu älltsedan nya elementarskolans uppkomst för 40 år sedan blött ett och samma prof blifvit der anstäldt; och resultaterna af detta lärgögedan äro kända och tillgodogjorda — Tore det ej på tid att erinra sig denna skolas upphof och ändamål, ombilda den till en fullständig realskola och vid sidan af de 2:nö fulständiga klassiske låroverken sålunda skänka Stockholm äfven ett realt profoch mönsterläroverk? RR Åsigten om behoftet af ett dylikt har gjort sig. gällande i utskottets förslag ; men då jag tror att en reform i den af mig nu antydda riktningen icke kän vinnas på det sätt utskottet föreslagit, då jag deremot finner första kammarens i ämnet fattade beslut bereda utskottets åsigter ett större utrymme tied afseende å den förestående skolorgänisationen, så få jag för min del yrka bifall till första kammarens beslut. G Efter slutad diskussion bifölls punkten i enlighet red första kammarens fattade beslut, att nemligen de 26,009 fdr, som tppkommo genom de af K. M:t till indragning förfeslagha lönerna för åtskilliga lärareplatser i Stockholm, skola för ändamålet ställas till K. M:ts disposition. . Den 10:de punkten, hvari utskottet föreslagit ätt den till lärafe id Skerninge skola anslagna lönen, 975 rår, skulle från och med år 1871 upphöra att utgå, diskuterades rätt lifligt. Er Granlönd kämpade med mycken ifver för skolans tillvarö, tinder anförande deraf, att sedan den odugliga läraren fä ändtliget blifyit från skolan skild och en annan på förordnande körimit i stället; hade förtroendet så hastigt till skolan återvändt, stt lärjungarnes antal uppgår till 22. De bevekande skäl han framhöll. för att riksdagen ej måtte beröfva detta lilla samhälle den enda undervisningsanstalt, det egde, hjelpte icke och ej heller att hrr Leffler, Koskull, Rundgren, Gus tafsson och Forssbeck biträdde honom. På yrkande af hrr Per Nilsson i Espö, Posse, Hierta, Uhr och Hedin bifölls utskottets framställning, dock först efter votering, som utföll med 109 röster mot 47. Elfte punkten i utskottets utlåtande, angående utvidgning af etementarläroverket i Luleå, hvarom kr 8. P. Bergman i första och hr A. P. Bäckström i atidra kammaren väckt motioner, framkallade en långvarig debatt i andra kammaren. Hr A. Rundbäck uppträdde mycket skarpt mot utskottets förslag och visade hvilken fisehushållning det skulle vara, om staten ytterligare änslogg medel-till ett läroverk, som redan är för dyrt, då nio lärare ej ha fler än omkring 70 lärjungar att undervisa. Denna mening understöddes af hrr Ljungman, Gumelius, Spärre och AF strömer, hvaremot hrr Witt, Almqvist, Ahlgrefi, Hedengren, Staaff, Per Nilsson i Espö, Nils Larson, Ribbing, Åstrand, Ostman och Ehrenborg yrkade bifall till den af utskottet föreslagna utvidgningen, anförande, blandannat, att Norrbotten relativt till omfånget har allt för få läroverk och att afståndet till fullständiga sådana är så stort, att allmogens söner ej ha råd att besöka dem, hvarigenom den olägenhet uppstått, att der varit och är stor brist på tjenstemån, så att flera tjenstebefattningar få stå vakanta, isynnerhet prestlägenheter, emedan dessas innehafvare måste kunna tala finska och lappska språken, hvilka uteslutande begagnas utaf en stor del af länets befolkning. Ortens invånare hade insett nödvändigheten af detta behofs afhjelpande och för detta ändamål underkastat sig stora uppoffringar för Luleå skolas utvidgning, såsom uppbyggande af ett nytt skolhus för 40,000 rdr, hvarjemte landstinget förbundit sig att för en tid-af 5 år bekosta aflöningen till en lektor, såvida utvidgningen ej på andra vilkor kunde medgifvas. Med 97 röster mot 58 afslog kammaren emelnd för sin del det för utvidgningen begärda anslaget. Då denna fråga fick en sådan utgång, tvärtemot hvad statsutskottet tillstyrkt, blef den följande punkten, hvari en liknande utvidgning af elementarläroverket i Westervik förordades, ej ens föremål för diskussion, utan afslogs genast. Afven anslaget i följande punkten till utsträckning af krigsbildningen vid de offentliga undervisningsverken, bifölls utan diskussion. Här och der.