Aftonbladet – 23 mars 1870, sida 2

inte många minuter efter mig och dussintals menniskor skola med säkerhet gå här fram, innan nattens inbrott. Jag vet ej hvilka dussintal ni här skulle lyckas få tillsammans, miss Hereford, men se blott huru ni förstör det romantiska intresset! Jag ville önska det vore en möjlighet att hexan gömt sig i Chandos lunder. Jag skulle, vid min heder, snart jaga henne fram ur dem! Tror ni sjelf att hon var en af ziguenarne? Jag vet inte hvad jag skall tro, svarade han. Jag vet mig ej ha framkallat någons hat eller illvilja. Tror ni er vara mycket skadad? Värre elände får man se på alla sjukhus än det missöde som har drabbat min fot. Jag tror inte det är annat än en vanlig vrickning, ehuru den har gjort mig urståndsatt att gå. Plågan... Den är säkert ganska svår. Åh ja, rätt passabel. Jag skulle inte gerna se att ni fick erfara den. , Att smärtan var värre än passabel märktes väl, ehuru han sökte skämta derötver. Nu kommo karlar med bärstolen och jag gick förut in. Mr Chandos lades på en soffa i eksalen och Hill förband hans fot så godt hon förstod, medan ett ilbud afgick efter läkaren. Denne, som hette Dickenson, och bodde i byn, kom snart och lemnades ensam med mr Chandos. Vid tedags, då jag åter kom in, var allt åter godt och väl; läkaren hade förklarat det endast vara en försträckning och mr Chandos hvilade på soffan, lugnt läsande, vid skenet af en liten lampa på ett bord vid hans hufvud. Af ett samtal mellan honom och Hill, fann jag att miss White, för hvars skull han