Aftonbladet – 22 mars 1870, sida 3

komma att hända hädanefter, då så många emigrera till verldens alla kanter? I betraktande af allt detta och då jag i under de sexton år, som jag sysselsatt mig -Imed genealogiska arbeten, kommit till insigt derom, att stamtaflor kunna upprättas öfver andra slägter, lika såväl som öfver adeln, har jag beslutit att, under rubrik Svensk Slägt-bok ,och efter samma plan som Svenska Adelns Attartaflor, begynna utgifvandet af genealogier öfver icke adeliga eller icke på riddarhuset introducerade adeliga svenska slägter, såväl äldre, mera utgrenade, som ock under sedna e tiden nybildade eller till -Iriket inflyttade; — dessa båda sednare slägtklasser destoheldre, som just derigenom i likhet med hvad som är fallet med de äldre, hågen hos dem att också föra ordentliga I stamtaflor säkerligen befrämjas. Nu torde en eller annan invända, att ett I dylikt genealogiskt arbete är omöjligt att låstadkomma. Härtill får jag svara, att ingenting är omöjligt, blott viljan icke felas. JAtt den ej fattas hos mig, derpå kan ju det lefvande intresse, som jag, genom utgifvandet af Ättartaflorna visat mig hysa för den -I genealogiska grenen at vår historia, få vara lett talande bevis. Källor för utarbetandet saknas ej heller. Förutom den mängd dels handskrifna, dels tryckta sådana, som finnes (uti våra offentliga arkiver och biblioteker, äro nemligen hos slägterna sjelfva förvarade mer eller mindre utförliga genealogier, att licke nämna den rika skörd, som med hvarje Islägts benägna medverkan kan hemtas ur anteckningar i så kallade familjebiblar, ar embetsoch tjenstefullmakter, ur bouppteckningsinstrumenter och andra dylika handlingar, äfvensom från inskriptioner å epitafier och grafvårdar. Dessutom bör väl hvar och ep kunna lemna uppgifter om sig sjelf, om sina föräldrar och syskon; ja, många äfven en och annan upplysning om sina far-och morföräldrar, om sina faders och moders syskon, 0. 8 v. En ytterligare fördel med det genealogiska verket blir således den, att de spridda uppsatser som finnas, komma att samlas på ett enda ställe, och hvad de skrifna beträffar, att, på det otvifvelaktigt säkraste sättet, bevaras åt efterverlden, till stort gagn för våra personaloch kulturhistorier. Denna min id6 med slägtbokens utgifvande står slutligen ej ensam. Uti vårt brödrarike, Norge, är nemligen ett dylikt arbete med titel Norske Stamtavler,, sedan några år tillbaka under utgifning. Arbetet utkommer i häften eller band,al!lt efter som nödiga uppgifter inflyta och stamtaflor, utan afseende på deras alfabetiska vordning, hinna utarbetas; och kommer ett följande häfte eller band att äfven upptaga tillägg till de uti det föregående införda genealogier. , Likasom Adelskalendrarne nu supplera Attartaflorna, likaså kommer på nämnda sätt Slägtboken att supplera sig sjelf. Slägternas. fortgreningar kunna således allt framgent följas; ty, tro mig, då jag ej längre förmår redigera Slägtboken eller icke mera finnes till, kommer den nog, likasom Adelskälendern, att fortsättas. Materialier dertill skola aldrig saknas, emedan nya slägter ständigt uppstå och de äldre, som fortlefva, just till följd deraf behöfva sina stamtaflor kompletterade. Om Slägtboken sett dagen förr, t. ex., för endast hundra år sedan, så skulle vi om våra förfäder och deras härstammande icke så nödgas famla i mörker och ovisshet, som vi nu många gånger få göra. -Må vi derför äfven i detta hänseende tänka på våra efterkommande, och söka göra dem också deri bättre lottade, än vi sjelfva äro. Bedjande att ofvanstående måtte noga begrundas och behjertas, anhåller jag på det förbindligaste, att hvar och en, som intresserar sig för det — om det så tillåtes mig kalla det — nationella företaget, benäget ville bidraga med leranande af uppgifter, om de ock skulle vara än aldrig så få eller knapphändiga. Särdeles önskligt vore, om resp. Presterskapet uti de församlingar i landsorten, der kändt är att någon mer framstående slägt varit bosatt, ville med värma omfatta saken och på en eller annan ledig stund göra om slägten utdrag ur kyrkoböckerna och sända mig detsamma. Ej må någon slägt anses eller sjelf anse sig för ung, såsom slägt betraktad, för att icke kunna försvara sin plats uti ett genealogiskt arbete. En nu ung slägt kan ju fortplanta sig i hundratal af år och således bli gammal, äfven den. För öfrigt får jag upplysa derom, att det finnas mänga adeliga ätter, som icke kunna räkna mer än två eller tre led tillbaka, och likväl ha de sina genealogier på riddarhuset samt äro uti Ättartaflorna upptagna. Uppgifterna böra, förutom namn, data, tjenstebefordriogar, enskilda befattningar eller yrken, giften och barn, äfven ionehålla, såvidt möjligt är, hvarest personerna bufvit födda och ingått äktenskap samt, för de aflidna, hvar de dött och ligga begrafna; hvilka egendomar, som personer inom slägten egt, förvaltat eller bebott, o. s. v. Uppgifterna skola vara undertecknade, om något afseende vid dem må kunna fästas och om de skola, såsom källor för arbetet, kunna åberopas. De originalstamtaflor -eller andra handlingar, som skickas mig och äskas åter, skola på det noggrannaste förvaras, för att, efter begagnandet; hållas egarne tillhanda. Bref och öfriga skriftliga meddelanden i ämnet torde adresseras till Utgifvaren at Svensk Slägtbok, Stockholm, poste restante. Stockholm den 22 Mars 1870. Gabriel Anrep, Utgifvare af Svenska Adelns Attartaflor och Adelskalendrarne, bossen Rättegångsoch Polissaker. dm salfuhatostA) AA 4 OR BR Re Å