Aftonbladet – 22 mars 1870, sida 2

— blefvo i förskräckelsen qvarglömda och innebrända, hvarigenom, till råga på eländet, föräldrarne försattes i en, som det synes, den tröstlösaste sorg. Prestgården ligger något enstaka, så att innan folk hann anlända, lågorna slogo ut genom alla fönster, så att ingenting kunde räddas. Huru elden uppkommit är ej kändt eller upplyst: i Ett sorgligt förhållande är, att vi här i Herjeådalen icke sedan medio af Oktober månad haft någon läkare, att apotek sedan December månad saknats jemväl medan allmän sjuklighet i typhus och skarlakansfeber här och hvar förspörjes. Tänk nu om den arma prestfamiljen blifvit benbruten och lemlästad — det hade ju varit snart till, att i Östersund, 21 mil härifrån, hemta läkare. Det är icke första gången Herjeådalen på detta sätt hålles i dylikt afseende! Det är icke underligt om man lite hvar kastar sig i armarne på qvacksalvare, ty lifvet är kärt!