Aftonbladet – 22 mars 1870, sida 2

blickar, samt sökte påminna mig hvar vi föru hade träffats. Hill kom fram till mig: Tycker ni inte att den der personen såg lite: konstig ut, miss Hereford ? På hvad sätt, menar ni Hill? Hon ser illa ut. Ja, inte vet jag; men nog var det ett underligt utseende. Ett sådant hår! — alldeles eldrödt! Somliga säga att rödt hår betyder falskhet. Nog är det likväl hennes eget hår; jag granskade det noga i solskenet utc på trappan. Hon påminner mig om någon, som jag ha sett, men jag mins inte när och hvar: det var. Man. ser ej ofta rödt hår till:så klart blå ögon. Jag har aldrig sett ett sådant hår i alla mina dar, återtog Hill; det är alldeles som blankskurad koppar. Hon ser rättfram och bestämd ut. Vi få välse hvad rekommendationer hon kan förevisa. Ack, om ändå ni och lady Chandos ville tillåta mig att försöka taga platsen, kära Hill! Jag är så säker på, att jag skulle bli mrs Chandos lika mycket till nöjes som mrs Penn, Jag är väl endast tjugu år, men har likväl redan fått någon erfarenhet af lifvet. Dessa ord voro nog för att jaga Hill på flykten. Jag skref till madame de Mellissie, fulländade en ritning och så gick dagen; tills tiden var inne, klockan half sex, att gå upp och kläda mig till middagen, Numera, sedan lady Chandos var instängd i sina rum och hennes unga son var mitt enda middagssällskap, sade mig en inre röst att jag borde kläda mig enkelt; derför tog jag denna dag min vackra, röda barbgeklädning med högt lif; krage och manchetter af äkta vg samt på håret endast en rosette af röda d and. Middagen var färdig och jag väntade, men