Aftonbladet – 21 mars 1870, sida 2

höra fröken Amalia Walin, anslog särdeles Mendelssohns Söndagsmorgon. Till omvexling i aftonens musikaliska njutningar bidrog värdigt en utvald manskör genom föredrag af Suomis sång, Otto Lindblads kör ur Shakespeares Henrik VIII, Kjerulfs Brudefärd i Hardanger, samt Möhrings Sof i ro — i hvars soleparti likasom i den förträffliga tenorarian ur Hendels Simson utmärkte sig en amatör med sällsynt skön och anslående röst. De instrumentalnummer, som interfolierade dessa sångprestationer, utgjordes af ett konserten inledande allegro för orgel af Töpfer, hvari hr Heintze väckte uppmärksamhet genom ett fint nyanseradt spel, ett af prof. dAubert med stor talang föredraget, mer såsom komposition mindre framstående arioso för violin af Rietz, samt en enkel och behaglig preghiera för violoncell, komponerad af van Eysden och förtjenstfullt utförd af hr Andersen. — Konserten lände ur musikalisk synpunkt tillställarne till heder och gaf dem äfven den tillfredsställelsen att i så rikt mått som möjligt hafva befrämjat det vackra, välgörande syftemålet. Hr Fogetberg hade likaledes under den matine han i går gaf i Stora teaterns foyer att fågna sig åt en fullsatt salong och ett erkänsamt auditorium. De båda arier, med hvilka konsertgifvaren sjelf uppträdde — den så kallade vänskapsarian ur Don Juan och Lyonels i Martha — vittnade, särdeles den senare, om icke obetydliga framsteg i tekniskt hänseende, äfvensom han med dem gjorde fördelaktigt gällande en varm känsla för ämnet och en utmärkt vacker röst. I ordens uttal framskymtar ännu en viss provinsialbrytning, som vi hoppas att tiden småningom måtte bortnöta. Hr Fogelbergs pro-gram var äfven i öfrigt af intresse, ehuru såsom de flesta underkastadt åtskilliga ändringar och utbyten. Så gafs i stället för trion ur Fidelio en af Spohr ur hans berömda opera Zemir och Azor af fru Michaeli samt fröknarne Jacobsson och Wideberg, och hr Behrens, som nu, såsom ofta, befanns hindrad att uppträda, ersattes af hr Weiss, som utförde den stora buffa-arian ur Zcar och Timmerman af Lortzing. Hr Knut Almlöf skänkte genom solokomedien af Saphir publiken en stund af rikhaltigt komiskt nöje, och den unga pianisten fröken Torslow, elev af Tausig, uppenbarade i en oktavetyd af Clementi samt en ballad af Liszt mycken bravur och färdighet. Den italienska genren representerades å konserten genom Rosinas aria ur Barberaren, som af fröken Wideberg gafs på ett verkligt utmärkt sätt och tillskyndade henne entusiastiskt bifall, genom den sköna duon Qui truis peccata ur Rossinis messa, som skickligt föredrogs af henne och fröken Memsen, samt slutligen genom en melodiskt intagande och särdeles effektrik qvartett af hr Arlberg, hvarmed denne kompositör undantagsvis egnat en hyllningsgärd åt den italienska stilen, och som nu med mycken kraft och färdighet utfördes af konsertgifvaren, fröknarne Wideberg och Memsen samt hr Willman.