Om svensk läsning i Danmark-Norge och dansk-norsk i Sverige. När man slår i högen bland hundar, gnäller deij, som slaget träffar. Detta ordspråk måste jag tillämpa 2 mig sjelf, då jag i Aftonbladet n:r 54; den 7 i denna månad, i ett föröfrigt välvilligt omdöme om Tidskrift för hemmet, läste följande: : Så glädjande det är, att denna tidskrift utvidgat sin plan, så att den söker sin publik inom alla de fyra nordiska länderna och införer uppsatser, affattade både på svenska och dansk-norska, så anse vi det dock vara något tvifvel underkastadt, Huruvida det är lämpligt, att danska och norska medarbetare skritva öfver svenska böcker och mot svenska författare och vice versa. Då det är undertecknad, som särskildt har uppmanat tidskriftens ärade redaktion att låta svenska böcker omnämnas af danskar eller norrmän och omvändt, finner jag mig särskildt manad att framlägga mina skäl. Detta gör jag dock ingalunda för. min egen ringa persons skull, utan emedan det här gäller en mycket vigtig. grundsats, då frågan är om att. sprida svensk läsning i DanmarkNorge-och-dansk-norsk i Sverige. Då Aftonbladets ärade redaktion säkerligen är fullkomligt öfverensmed mig om målets önsklighet, hoppas. jag kunna. få ordet: för detta korta yttrande om valet af medlen. Ett af de största hindren för ofvannämnda syftemåls uppnående är, att många föröfrigt bildade svenskar på ena sidati och danskar ellernorrmän på den andra ha fått i sitt hufvud, att.de icke lättare kunna läsa hvarandras bokspråk, än de skulle kunna läsa t. ex. tyska, engelska eller franska, om : de icke hade lärt sig dessa språk. I Danmark fions det åtminstone icke så få läsare af gemensamma nordiska tidskrifter (t. ex. Tidskrift för hemmet), som helt: enkelt hoppa öfver det svenska. Dessa fördomsfulla läsares . antal har dock aftagit mycket starkt derigenom, att danska skrifter ha blifvit omnämnda på svenska. Jag torde väl få antaga, att det i Sverige gär på samma sätt, när svenska skrifter varit omtalade på dansknorska. Vi måste dock:se efter hvad våra grannar säga om den boken, hvilken vi känna så väl, säger man, det är så roligt att liksom titta in genom sina egna fönster (jemför Hostrups Genboerne,). Man villförsöka att stafva sig igenom det främmande språket och — upptäcker, att. det alldeles icke är