Aftonbladet – 19 mars 1870, sida 3

tulveruningsbeloppet skulle uppga atminstone tul 13, millioner kannor eller !, million mindre än hvad som visar sig med någorlunda sannölikhet komma att utgå. Om man således antager att bränvinsbränningen med 1 million kannor kommer att öfverstiga det uti den k. propositionen upp tagna belopp, så uppgår tillverkningsafgiften för öfverskottet, efter 70 öre pr kanna, till 700,000 rår; om nu härtill läggas de förut omnåmnda 1.145,000 rdr, så får man en ökad tillgång af 1,845,000 rår, som med 45,000 rår öfverstiger deh beräknade statsbristen. Då kan man utan någon skatteförhöjning uppgöra statsregleringen, och äfven, utan att taga iberäkning något af bankovinsten, utöfver hvad utskottet föreslagit att öfverlemnas till riksgäldskontoret. Men oaktadt alla dessa sannolikheter gåfve dock talaren obetingadt företräde åt K. M:ts förslag, eller att statsregleringen ej bör grundas på tillfälliga beräkningar eller nödfallsutvägar. Han hade endast mot dem, som så ifrigt förfäkta den åsigten, att statsregleringen ej kan uppgöras utan skatteförhöjning samt att man, för att undvika detta, bör vidtaga indragningar äfven ide erkändt behöfligaste anslagen, velat anföra några omständigheter, som visa att budgeten verkligen kan ihop utan skatteförhöjning och utan att behöfva vidtaga några grundlagsstridiga nedsättningar i behöfliga anslag. Yrkade bifall. Grefve Posse repeterade innehållet af hvad han förut yttrat och betonade att han derigenom ingalunda frångått den mening utskottet angifvit såsom sin. Statsrådet frih. af Ugglas förklarade, att han ej varit beredd på att deltaga i denna diskussion. Han hade varit fullt och fast öfvertygad derom att, då utskottet så enhälligt tillstyrkt K. M:ts roposition, denna också af kammaren skulle godännas utan någon synnerlig diskussion. Tal. bekände, att han förstod och högaktade deras sträfvan, hvars högsta mål vore att få statens utgifter och inkomster att gå ihop, ehuru han ej kunde gilla det af statsutskottet för detta ändamål valda sättet. Han visste nog, att, då han framlade den k. statsregleringspropositioneb, han skulle blifva föremål för både många och bittra anmärkningar, men han trodde dock, att man skulle hålla honom räkning för det han öppet framlagt ställningen, sådan den verkligen är, och på detta sätt sökt komma till en fast och säker statsreglering, utan att vidare behöfva frukta någon statsbrist. Man hade dessutom icke på något håll tyckts fästa uppmärksamhet dervid, att den föreslagna förhöjra af bevillningen i det nogaste motsvarades af den skattenedsättning, som vidtogs förra året och som kommer att träda i verket nästa år. Om man undantoge den föreslagna förhöjningen i bränvinsbränningsafgiften, så reducerade sig hela skatteförhöjningen till: en förökning i bevillningen, som vore ungefär lika stor som den förut omnämnda lindringen. Förhållanden kunde emellertid under och efter. riksdagen inträffa, som gjorde det möjligt att på ett annat sätt uppgöra statsreglerinben. För det första vore det klart, N att besparingen å beväringens beklädnadsanslag, oppekende till 160,000 rdr, samt en medgifven öfverflyttning från femte hufvudtiteln af 49,000 rdr komme att öfverlemnas till riksgäldskontoret, och Hvad de i nämnda hufvudtitel ifrågasatta besparingarne anginge; så ville tal. närmare yttra sig:om dem framdeles. De 468,000 rår, som af K. M:t blifvit afsedda till nybyggande af fartyg, hade emellertid redan af första kammaren blifvit beslutade att öfverlemnas till riksgäldskontoret, och troligen komme äfven andra kammarens beslut att utfalla i samms riktning, Tal. kunde ej annat än beklaga, att dessa medel ej komma att användas till anvisadt ändamål, men man måste finna sig i riksdagees beslut. Beträffande den af frih. Gripenstedt uppgjorda beräkning, så ville talaren öppet säga, att han föredroge den af K. M:t framstäl men uttryckte tillika den förhoppning, att någon ökad beskattning skulle kunna undslippas, helst beräkningen ef bränvinsbränningen blott och bart är en räknefråga. Men om det nu lyckats frih. Gripenstedt att visa kammaren ätt ståtsregleringen kan gå ibop utan förökad beskattning, så hemstälde tal., om det funnes det ringaste skäl att vidtaga en rubbning i ett anslag; som utskottet så varmt. förordat. Hr Jan Andersson i Jönvik tillkännagaf att han ej varit tillstädes i kammaren då hr Jöns Pehrsson fällde det förnärmande yttrandet mot statsrådsledamöterna, men ehuru han först sedan fått underrättelse derom, vore detta för honom alldeles nog för att offentligt tillkännagifva det han beklagade att något sådant kunnat framkomma från en medlem af den som tillhörde samma klass som han, hvilket skulle lända hela bondeståndet till skam Tal. anhöll att hans öppna protest måtte antecknas. Hr Sven Nilsson i Österslöf sade sig icke kunna tillåta att i denna kammare en sådan förolämpning finge onäpst passera. Den träffade ej regeringens medlemmar, men utgjorde en svår förolämpning mot kammarens ledamöter, som visserlien ej låta .hviska sig i öronen. Hvad br Jöns ehrsson här tillåtit sig, visar att han ej känner oss, och jag vore färdig att tillägga, det ban ej känner sig sjelf, då han vågar påstå, att svenska folkets representanter skulle låta vidtala sig att yttra sig i strid med sina åsigter: Slutligen tackade talaren talmånnen, för att han ej med klubban nedtystat den ovärdige talaren, hvatuti tal. såg. ett bevis på talmannens humanitet och aktning för yttranderätten. Hr Kolmodin tillkännagaf, att de förundesliga skäl, som framhållits, ytterligare styrkt hoaom i sitt beslut att bifalla utskottets förslag. Hr Ahlgren hade ej funnit något antagligt skäl framlagdt, som kunde förmå honom att lemna sin röst för nedsättning i det hittills utgående anslaget. fr Jöns Pehrsson tyckte sig ha funnit, det ban ofrivilligt skulle ha förolämpat någon. Om så vore, ville han underkasta sig det ansvar riksdags-. ordningen stadgade; men ville tillägga, att om mar här ej får yttra sina tankar, så vore ej värdt att andra kammaren sitter här. Skall jag nödgas rätta mig efter utskott eller statsråd, då är det bättre att låta bli att yttra något i denna kammare, Tak slutade med att tillkännagifva, att han ej återta. ger ett grand af hvad han sagdt. Hr Kolmodin. Då hr Jöns Pehrsson ej tycktes vilja förstå den tillrättavisning ett par Jöregående talare gifvit honom, så ville;tal, afseende härå äfven nämna några ord. . Hr 2öng Pehrsson vore ej den man, som kunde Iya hvarken statsrådets eller kammarens les:asmöter seder, Om något sådant gjordes bekdt, skulle man helt säkert vända sig till en annan person. Trodde väl hr Jöns Pehrsson, att någon talare i denna fråga vore bestäld? Om etta vore händelsen, så vore det säkert den aktade representanten från Sunnerbo, som sjelf vore bestäld, alldenstund han i denna fråga uppträdt ej mindre än fem gånger. Alla dessa företeelser och besynnerligheter voro ej egnade att förändra tal:s åsigt. Tvärtom! Man mår ste här vara på: sin vakt, ty bär vore ugglor i mossen, Fortsatte sitt yrkande om bifall till utskotkola hemställan: enom votering segrade utskottets förslag med 117 röster mot 60, som afgåfvos för ättni med 350,000 rår. z pelattening Derefter föredrogs den tolfte punkten, ihvi utskottet. tillstyrkt. att Froftem åkrieen anslaget till raathållning för manskapet vid garnisonsregementena må från kitt nuvarande belopp 320,000 rår varda med 100,000rdr förhöjdt till 420,000 rdr. Diskussionen öppnades af Hr Mankell, som fäste uppmärksamheten på, att då man bjuder till att göra besparingar för att undvika statsbrist, måste man dock ihågkomma, att nu ifrågasatta förhöjning ej vore för ett år, utan skulle -årligen återkomma. Man måste i detta såsom i andra fall göra skilnad mellan det absolut nödiga-och väl nyt tiga, men dock icke alldeles nödvändi Til : det senare slaget ansåg talaren den fö fråman hära NAT sinn dKR. RA sgand Frid