Aftonbladet – 19 mars 1870, sida 3

RIKSDAGEN. Första kammaren. Anslaget till beväringsöfningarne. (Forts. fr. gårdagsbl.) Grefve Posse erkände med en föregående talare, att man icke bör spara, när det är fråga om landets försvar. Men den förebråelse samme talare kastat i ansigtet på vår representation, nemligen att hon i detta, hänseende skulle vara allt för njugg, måste han tillbakavisa. såsom alldeles obefogad. Han visade med siffror, huru mycket kostnaden för vår armå och flotta på den senare tiden; vuxit. ; Huruvida deras krigsduglighet i samma mån ökats, ville han lemna osagdt. Hvad man än kan beskylla svenska riksdagen för, icke är det njugghet i anslagen till :fjerde : och femte hufvudtitlarne. Hvad den frundsafson beträffar, att första kammaren alltid bör understödja regeringen, när regeringen -har rätt, medgaf talaren dess riktighet, men skulle vilja komplettera den med en annan, nemligen att nämnde kammare bör veta att säga nej, när regeringen har orätt. Föröfrigt kan man icke. skylla denna-kammare för att stå för litet på regeringens sida, hvadan en påminnelse i detta hänseende: måste anses temligen opåkallad. Hvad sparsamheten beträffar, ansåg talaren för sin del, att man bör vara sparsam i fråga om utgifter för improduktiya ändamål, icke för produktiva. . En af konungens rådgifvare har ansett sig böra erinra representationen om, att det är konungens tydliga och klara rätt :att låta öfva båtla beväringsklasserna. -Det är sannt.. Men lika tydlig och klar är riksdagens rätt att bevilja eller ngn anslag. Denna rättighet är en konstitutionel grundsats af första ordningen. -Talaren kunde icke förstå det der talet om representationens skyldighet att bevilja medel. Här är föröfrigt icke fråga om att vägra medel tillbeväringsöfningarne, utan om att begagna en tillgång som finnes. En medlem af kammaren hade sagt, att om riksdagen anvisade medel till dessa öfningar ur allmänna beväringsfonden, så var detta en yexel, hvilken icke kommer att accepteras. Som denna medlem är bankledamot, bör han veta, att det finns vexlar, hvilka icke genast blifva accepterade, men dock sedermera blifva det. En sådan vexel hade äfven riksdagen dragit på handelsoch sjöfartsfonden, och den bade verkligen: sedermera blifvit accepterad. Så kan: ock komma att ske i andra fall. Samme medlem af kammaren hade yttrat, att en regering, som underkastade sig en sådan behandling af representationen, som utskottet ifrågasatt, skulle hafva förlorat landets förtroende. Talaren skulle vilja vända om satsen. : Om en re-: gering framlagt en proposition om ökade skatter; om er one funne att dessa skatter icke behöfdes, och: om vidare regeringen hotade att. afgå, såvida icke representationen beviljade denna skatt, som hon funnit obehöflig — då skulle en representation, som gaf efter för en sådan på-. tryckning, i och med detsamma hafva förlorat landets förtroende. Talaren yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Hasselrot erinrade att den ene bolagsmannen icke utan den andres begifvande eger använda medlen. Mån borde icke framställa till regeringen en sådan begäran, som den utskottet föreslagit, då män visste att den icke skulle komma att bifallas. Det finnes bebof, hvilkas tillfredsställande icke utan fara och skada kan :undanskjutås. Talaren yrkade bifall till K. M:ts proposition. Hr Wern medgaf, att man så vidt möjligt är bör ställa så till:att statens inkomster: och utgifter gå ihop utan ökad beskattning. Men man bör akta sigför att inskränka den statsverksamhet, som man måste erkänna såsom nödvändig. Man bör äfven akta.sig för. att tillgripa förhandedvarande besparingar och tillgångar för att bjelpa sig ur en ögonblicklig förlägenhet. Att tillgripa flere års tillgångar för att fylla ett års brist är en dålig hushållning. Om man hushållar på detta sätt, blir man snart tvungen att öka skatterna. Talaren måste för sin del protestera mot hvad en föregående talare yttrat om att vi nu få skörda frukten af den vid förra riksdagen erkända grundsatsen, att representationen har makt äfven öfver de ordinarie anslagen. Men just derföre att vi hafva denna makt böra vi så mycket kraftigare motsätta oss allt missbruk af densamma. Talaren yrkade bifall till K. M:ts proposition. Hr Brusewitz yrkade afslag på statsutskottets, bifall till regeringens förslag. ; Hr af Klint begärde åter ordet I anledning af de anmärkningar, som af en annan talare blifvit gjorda mot hans förra anförande, Han genomgick