Aftonbladet – 19 mars 1870, sida 2

Hvarför gick ni dit? frågade ham tvärt Jag sade honom att jag hade känt mig sö ensam och derföre gått ut, och huru jag sedan följt ljusskenet öfver gräsplanen. Godt! sade han mycket allvarsamt, tilllåt mig nu gifva er det rådet, miss Hereford, att inte gå ut sedan det blifvit mörkt. Det finns verkliga skäl till min begäran. Jag skall äfven draga försorg om att mrs, Chandos inte gör det, Ni skulle båda möjligen blifva enleverade, tillade han skämtsammare. Derför är allsintet att frukta, sir. Ni vet ej hvad som är att frukta för, svarade han, ånyo blifven allvarsam. I går afton såg ni verkligen alldeles förskrämd ut. Nåsta gång skulle ni tycka er se spöken i granallen, eller kanske mig gå i sömnen. Vi tyckte i går, att ni gjorde så, sir. Säkert är att en skepnad lik en mensklig gestalt sågs der. Hvilken menniska liknade den? frågade han hastigt. En kort och bredaxlad man. Men kanske var det endast en trädstam. Stanna inne; gå aldrig ut sedan det blifvit qväll,, upprepade han med ökadt allvar. Och nu har jag en annan begäran till er, miss Hereford. Hvad då, sir? Att ni upphör med att kalla mig sir. Det låter inte rätt väl från edra läppar. Han log medan han sade detta, och jag rodnade tills jag började. blygas öfver mig sjelf. SöHar ni någon särdeles smak för att begagna denna titel? Å Nej, visst inte! Men madame de Mellissid... Just så, intöll han, jag misstänkte detta! Ni skulle sjelf inte fallit på en sådan ide. Det vet jag inte rätt, sir.