Aftonbladet – 18 mars 1870, sida 2

alldeles oväntad. Jag tror det. Men lika möjligt är också att hon på många veckor ej låter höra af sig. Men hon har ju lemnat mig qvar här, sir! Hon sade sig med all säkerhet ämna komma tillbaka första möjliga dag. Mr Chandös skrattade. Det kan lika lätt hända att hon glömt bort er, miss Hereford, och detta så fullkomligt, som om ni aldrig hade existerat. Jag satt stum af häpnad och kunde ej rätt fatta, huru jag hade kommit i en så öfvergifven ställning. Han såg obeskrifligt road ut. Hurua skall jag göra, sir? Ingenting, såvidt jag kan se, mera än att ni stannar här i allt lugn; — åtminstone tills vi få några underrättelser från Emily. På samma gång som tebrickan bars ut, gick äfven mr Chandos och en känsla af outsäglig ensamhet intog mig. Af hvilken anlednivg? — emedan han var borta, eller var jag ännu uppskrämd efter min syn i granalleen? Detta borde jag måhända hafva frågat mig sjelf, men jag gjörde det icke. Snart kom han åter in och anmärkte att aftonen var skön. Har ni varit ute, sir? Nej. Jag har varit uppe i min mors rum. Är hon bättre i afton ? Alldeles som vanligt. Hanrstod vid spiseln, stödde armbågen mot spiselkransen och hufvudet mot sin hand, törsjunken i djupa tankar — bittra. ångestfulla, att dömma af uttrycket i hans ansigte. Jag gick till ett bord, för att taga något ur min arbetslåda, och för att låta honom vara ostörd vek jag åt sidan gardinen och ämnade skåda ut.i den klara, stilla qvällen. Med ett dämpadt rop af förskräckelse