Aftonbladet – 17 mars 1870, sida 3

:e I göromålen, om en ny arbetsordning blefve anta Vr gen och den ösköäligt långa semestern förminska a I des, hvilken vore längre för hofrätternas tjenste iI män än för några andra. Hr Ake Andersson in et I stämde med den föregående talaren. 1) -Grefve Posse. Man må hafva hvilken uppfatt w ning som helst af hofrätternas nu gällande arbets ;I ordning, men så länge den ej undergått ändring ;-)— och någon sådan hade ej blifvit ifrågasatt — ill vore den Tag och måste tjena till efterrättelse UlOm man ansåge att embetsmännen i rikets hof rätter hade för litet göra, då kunde man öka dealras göromål, men då det vore af vigt att rättvisa fi skyndsattit skipades, så yrkade tal. bifall till utskottets förslag. . Hr Sahlström trodde sig bafva reda på attantalet rättegångar under de senaste åren förminskats, hvadan divisionernas antal icke borde be; höfva ökas. Enligt talarens beräkningar ålade instruktionen hofrätternas ledamöter endast 4 timmars tjenstgöring under 5 dagar i veckan af 23 veckor, d. v. s. 1(, arbetstimme för hvarje dag — ett förhållande, som tal. fann vara tillräckligt skäl för afslag. Grefve Sparre tillhörde deras antal, som ville att embetsmännen skola arbeta mycket och väl, men icke borde de öfveransträngas. Hvad hofs rätterna beträffade så hade de sig ålagt ett strängt arbete, detta visste tal. af erfarenhet, och det vore en galenskap att mäta deras göromål efter den tid; ledamöterna tillbragte på embetsrummet, På det tyngsta och mest ansträngande arbetet örde de med sig i hemmen, och ingen finge inbilla sig, att ej mödorna följde dem under ferierna. Enligt talarens beräkningar utgjorde deras arbetstid icke 23 veckor utan 38. Ville vi derför håfva Jen betryggande rättskipning, tinge man ej öfverJ anstränga domrarne, utan erkänna att deras arI bete, som bör vara frukten af en mogen öfverläggning, fordrar sin tid. Under hela sin riksdagsmannaverksamhet hade tal. aldrig hört att man ifrågasatt nödiga anslag för befordrande af rättskipningens oafbrutna gång. Då nu här ej vore fråga om att skapa ett nytt embetsverk, ej ehs några nya embetsmän, utan endast att afhjelpa ett tillfälligt behof, kande tal. ej föreställa sig, att man skulle förvägra ett anslag af 10,000 rdr J samt derigenom förorsaka hinder i uppfyllandet äf flera rättsökandes anspråk. Yrkade bifall. Då hr Axel Bergström kände hofrätterna i grund, ville han ej underlåta att lemna upplysning om det sanna förhållandet i fråga om ledamöternas arbete. Hvad: beträffade hofrätternas ferier, så vore dessa till antalet tre: 14 dagar vid jul, 8 dagar vid påsk och 3 fulla kalendermånader under sommaren. Hvad beträffade de första, så inföllo under dem tvenne af kristendomens största högtider, och under åtminstone den första afgjordes inga rättstvister i något kristet land. Sommarsemestörn är en urgammal rättighet, som äfven tillkomme militärer och ledamöter i högsta domstolen. För flertalet åtginge en stor del af semestern till arbete och studier, ty ehuru en och annan ej brydde sig om att förkofra sitt vetande, funnos dock de, som ansåge nödigt att studera och följa med sin tid. — Tillfälle härtill saknades under löpande göromålen, med 8 å 10 timmars ansträngdt själsarbete. Slutligen behöfde väl en hofrättsledamot likaväl som hvarje annan en rekreation, och denna förkortades vanligen med omkring 14 dagar, som divisionen måste egna åt utfärdande af expeditioner m. m. Oaktadt ledamöterna sålunda uträttade hvad skäligen kunde åläggas dem, uppstode stora balanser--Förlidet års riksdag beviljade 2000 rdr, hufvudsakligen för dessas afarbetande; det nu begärda anslaget utgjorde blott hälften. Och då hvarje adjungerad ledamot deraf blott uppbure 100 rår i månaden, d. v. s. 900 rdr pr år, så vore detta i sanning för staten godt pris och ingen skulle för denna ringa ersättning taga sig ett så mödosamt arbete, om det ej vore för meriternas skull. Slutligen lade tal. kammar ren på bjertat att ej afslå det begärda anslaget, ty orsaken till alla de fördröjda processerna skulle i så fall tillskrifvas densamma. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Ola Jönsson såg i den förevarande frågan ett exempel på svårigheten att få bort anslag, som en gång blifvit beviljade. Det förevarande trodde han skulle bli obehöfligt,. då han hoppades, att balanserna med innevarande års anslag skulle hinna afarbetas. Hvad beträffade semestern,så vore den visserligen icke för lång, men om hofrättsledamöterna deremellan uteslutande egnade sig åt sitt embete, skulle de nog medhinna göromålen utan : förstärkning. Det hade blifvit sagdt, att nämnde li: embetsmän sysselsatte sig med enskilda ärenden, och tal. anhöll af representanten från Kristian-: stad, som begärt ordet, att få veta huru härmed ! förhölle sig. Yrkade afslag. H. exc. justitiestatsministern frih. De Geer fäste uppmärksamheten på att, om rättegångarne vid en del underdomstolar minskats, sådant icke vore förhållandet vid hofrätterna. Antalet inkomna mål till dessa öfverdomstolar hade nemligen ökats med omkring 2000 från 1865 till 1868. Vid sistnämnda års slut — det sista om hvilket uppgift funnes — uppgick balansen i Svea hofrätt-till 923, i Göta hofrätt till 1264 och i hofrätten öfver Skåne och Blekinge till 1183 mål, och detta ehuru alla hofrätterna under vissa tider arbetat på öfvertaliga divisioner. Häraf framginge, att. en förstärkning af arbetskrafterna erfordrades, och: följden af ett vägradt anslag blefve, att målen: komme. att ännu långsammare behandlas. : Den diskussion om hofrätternas arbetsordning, som här blifvit förd, kunde ej-gerna -leda till något resultat; ty vid-uppgörande af denna stadga hade:alla omständigheter blifvit underkastade en noggrann pröfning, och hofrättsledamöternas arbete vore så ansträngande, att man skäligen ej kunde begära mer. En eller annan, med stor arbetsförmåga utrustad, kunde visserligen åtaga sig enskilda uppdrag, men detta vore alldeles icke regel. Att såsom här blifvit gjordt bedöma deras arbete efter den tid de sitta på embetsrummet, vore. felaktigt. Om man på samma sätt skulle uppskatta statsrådens arbete, skulle man erhålla en skef uppfattning af deras göromål, ty konselj hålles blott två gånger i veckan och under riksdagarne blott en gång i veckan; Men tal. kunde försäkra att deras arbete vore af en helt annan sunfattning än detta tycktes utvisa. Hr Bergström hade blifvit interpellerad af hr Dla Jönsson, men erkände icke dennes befogenhet att till honom ställa interpellationer. Det borde vara honom nog att han hade rätt attinterpellera konungens rådgifvare. Tal. ville dessutom icke sifva sig in på personliga förhållanden, ty detta strede emot grundlagen, och han för sin del respekterade ännu grundlagens föreskrifter. Hr Printzensköld instämde med-hr Bergström fråga om hofrättsledamöternas embetsåligganden; och som det funnes en. eller annan af dem, som lerjemte kunde mottaga enskilda uppdrag, så vore let en sak som icke anginge någon, så länge det ;j kunde visas att de ej ordentligt skötte sina jenster, Yrkade bifall. . Hr Hierta vore nog benägen för besparingar i ulmänhet, men kunde i detta fall icke instämma med dem som yrkade derpå, då enligt talarens beräkning hvarje division handlägger 7 mål om dagen. Öch om ledamöterna med den mest spända ppmärksamhet skulle kunna följa den 4 timmars långa föredragningen, hvilket för ärendenas rätta pröfning vore nödvändigt, så borde man icke genom alltför hopade göromål beröfva dem det själslugn, som dertill är nödvändigt Men öfveransträngning har redan nu inträffat och gifvit upphof åt en särskild sjukdom, den s. k. hofrättssjukan. Yrkade bifall. Hr Ola Jönsson hade icke funnit det så underligt att hr Bergström icke behagat lemna den begärda ppplysnin en, då detta kanske blefve rätt kinkigt. Frågade föröfrigt, om man ville inbilla sig, att en tjensteman med samma kraft kan fullgöra sin embetspligt, ifall han har en hel mängd enskilda uppdrag. Sedan vidare hr Jöns Pehrsson tyckts antyda att det icke vore af så särdelesstor vigt, om rättstvisternas afgörande blefve något fördröjdt, uppVR RR RR BOR IR PR — I EET TE RM lg Ko TGN font fonem jön Hogner Je Pn TERESE sty OO mt PV MN NR AM KR KR MAD Fr UR er DRAFT EA MM DM OA rt VI 0 IN OO AA a ot et Mm