Aftonbladet – 16 mars 1870, sida 2

tes till, inga röster kunde förnimmas, frå fönsterna lyste inga ljus, talande om hem trefnad och lycka. Jag var djerf nog at våga mig öfver gräsplanen, midtför vestr: flygelns fönster. Ett dämpadt sken, som a en eld i spiseln, flammade emellanåt upp hvad jag förmodade var lady Chandos förmak. Jag gick öfver åt andra sidan, til östra flygeln och blickade dit upp. Der lyst det gladt, både af eldbrasa och ljus; en gång sågs mrs Chandos fina gestalt framme vic fönstret. Jag beslöt att på den väg, som af tjenstfolket vanligen begagnades, gå omkring östre flygeln, till baksidan af haset; det roade mig att få ett begrepp om huru tjenarne i dette underliga hem hade det. Då jag vek on hörnet, nästan förbländades jag af den ljus flod, som strömmade mig till mötes från d öppna fönsterna i första rummet. Någre tjenstflickor stodo derinne, sysselsatta mer strykning vid långa bord framför fönsterna Som jag icke kände mig hågad att blifve sedd af dem, drog jag mig undan, i skydde af ett framskjutande tak, som jag förmodade tillhörde brygghuset, från hvilken plats jag bade full utsigt öfver scenen. Här var Ii och rörelse, och flera smärre byggnader ga det hela utseende af en koloni. Från mång fönster i ekonomivåningen lyste ljus; vid husets midt var porten; åt den ena sidar låg en hönsgård, åt motsatta sidan en äng; på afstånd syntes stall och ladugårdar. Det var Harriet och Emma som ströko. Vid strykugnen satt sysslolös Lizzy Dene, en trettioårig qvinna med mörk hy och en yfvig massa svarta lockar omkring sitt ansigte. Hvarför man alltid sade tillnamnet, Jå man talade om henne, vet jag icke; det tycktes vara ett antaget bruk: Läsaren torde påminna sig att dessa tre redan blifvit