Aftonbladet – 15 mars 1870, sida 2

Det vill säga: lady Chandos, heobes son och hennes sonhustru. Desså personer utgöra, som jag förmodar, hela sällskapet, utom ni. Ja. Men jag måste verkligen på allvar bedja er låta mig få gå förbi. å Oändligt gerna; jag ämnar sjelf inte stanna lävgre här i parken nu: Det är ett nöje att sammanträffa med ett hyggligt fruntimmer; jag vill hoppas att vi rätt ofta skola mötas och att jag af er få höra goda nyheter om mina vänner vid Chandos. Jag har fordom varit intimt lierad med en eller annan af familjen, men sedermera har en viss kyla uppstått oss emellan, och nu gör jag inga besök hos dem mera. Farväl för denna gång. Han vände om -och gick med raska steg bort. Jag vekaf på den närmaste gångstig, somkunde föra mig ut på en mera öppen plats, och var i brådskan på väg att springa rakt, på mr Chandos: År ni ensam, miss Hereford? Jag hörde bestämdt två personer tala. Enherre mötte mig, sir, och tilltalade mig En herre — i denna aflägsna del af parken! upprepade han och fixerade niig med ett allvarsamt, ja, strängt uttryck. Var det någon som ni känner? Densamme som kom. gående framåt körvägen och som ni bad gå sin väg — den nya hyresgästen. Han är borta nu igen. Han! jag förmodade det, återtog mr Chandos med ett ännu djupare moln öfver pannan. Jag tyckte nästan att han var ond på mig. Jag kom att gå den vägen af en bändelse, sir, och der mötte jag honom. Han stannade och uppehöll mig med flera frågor, hvilket jag tyckte var ganska ohöfligt,. Hvad frågade han er?o