Aftonbladet – 14 mars 1870, sida 2

hade förefallit mig så hemlighetsfullt vid Chandos. Att det förklarade familjens motvilj: för främmande personer i huset, kunde jag rätt väl fatta. Hade inte jag sjelf, efte blott en veckas vistelse der, ertarit nog, föl att mr Chandos sett sig nödsakad göra mig förtrolig med förhållandet? Ack, nej ; det förundrade mig icke alls, att de undveko gäster! För mitt oerfarna sinne föreföllo dessa sömnvandringar som en stor olycka. Då jag lemnade eksalen och skulle gå upp i mitt rum, träffade jag Hill i galleriet. aJag hör att lady Chandos åter är uppe, Hill? Uppe! — det begriper jag verkligen inte hvar pi bar konnat höra, svarade Hill med tvär och missnöjd ton. Jaså; mylady skulle vara uppe! Nå, det må jag säga! Så sjuk som hon är! Kommer hon ur sängen på en vecka, så må vi vara glada. Jag tror inte att hon det gör. Min förvåning blef så stor vid dessa ord, att jag förlorade all besinning, och innan jag kunde säga ett ord vidare, var Hill borta. Hvem af de två: mr Chandos eller Hili hade talat sanning? Han sade, att hans mor var uppe; hon sade, att hon inte var det och ej skulle vara det på minst en vecka. Hill hade gått framåt galleriet och in i vestra flygeln, sedan hon med kraft slagit igen dörren efter sig. Jag stod några ögonblick och besinnade mig. Skulle jag anhålla att få göra lady Chandos ett besök, eller skulle jag det inte? Kunde jag ej göra något för henne, medan hon var opasslig? Mig föreföll detta vara vördnadsfullt; jag gick således fram till den ofvannämnda dörren och knackade sakta. Ingen svarade; jag knackade åter och åter; — förgäfves! Jag sköt upp dörren och kom in i en smal passäge med tå mjuk och dyr