Aftonbladet – 14 mars 1870, sida 2

komma förbi hvarandra, derjemte mer än vanligt ensiig och dyster, begränsad,som den var, på ömse sidor af täta ligusterhäckar och öfverskuggad af höga träd; den krökte sig flera gånger under sitt lopp, och just då jag med raska steg kom till en tvär sväng, kom en apnan promenerande från motsatt håll; vårt sammanträffande var så hastigt och oförmodadt, att vi nästan stötte emot hvarandra. Förfärad tog jag ett par steg tillbaka: Det var mr Edwin Barley. God morgon, mitt unga fruntimmer. God dag, sir,, stammade jag, nästan sjuk af min gamla underliga fasa för att han skulle känna igen mig. Han var således nu åter olofligen på parkens fridlysta område, en sak som jag likväl hvarken skulle egt mod att rätta, eller ansett mig dertill vara den behörige personen. Står alltiog väl till inom familjen ? frågade han. aJo, jag tackar; utom med lady Chandos; hon lemnar inte sina rum i dag. Ni är en gäst i huset, förmodar jag? Blott för en kort tid, sir. . Jag förmodade att ni så är, då jag såg er i Harry Chandos sällskap. Att ni inte var den miss Chandos som gifte sig med fransmannen, kunde jag trö, ty ni är henne på intet sätt lik och hon är husets enda dotter. Jag trodde att främmande ej äro välkomna här på stället? . Jag svarade intet, ehuru han fixerade mig med dessa skarpa, svartbruna ögon som sedan fordna tider voro mig så väl bekanta. Hurn jag längtade att komma fram! Att gå honom förbi utan att vara rent utaf ohöflig, var dock ej möjligt, så som han stod orörlig och spärrade vägen. Är ni en förtrogen vän af familjen? börade han åter. (Forte)