Aftonbladet – 14 mars 1870, sida 2

Larnes BLÄ piillndi.e —— MURVAUSURVINR a Alvepvte rn rån det engelska parlamentet. — Sessionen den 24 Februari i franska kammaren var en storm, men han var en af dem som rensa den politiska atmosferen och göra situationen på en gång klarare och fastare. Ministörens ställning hade, hittills erbjudit nycken oklarhet och i följd deraf hvilat på allting annat än säkra grundvalar. Hon skiftade oupphörligt sin stödjepunkt från det ena pariet till det andra och kunde sålunda ej påräkna verkligt tillgifna vänner på något håll. Detta är ni sedan Ollivlers bekanta förklas ring den 24:e fullkomligt förändradt. Bab nettet har bränt sina skepp och upprifvit bryggorna öfver det svalg som skiljer det liberala partiet från den rena bonapartismen, och hon tillhör nu helt och hållet, med eller mot sin vilja, de båda centrerna och vensterm Det är här Hon HKädanefter måste söka sin majoritet och sitt stöd. Dösöa frak2 tioner af kammaren, som hittills endast tillfälligt agerat tillsammans, ha ätven insett betydelsen af den nya rol som tillfallit dem och nödvändigheten af en fastare sammanhållning mot imöjliga försök till öfverrumpling från den yttersta högern, som gör för tviflade försök att, vore det ock 1 allian med sina antipoder af den yttersta venstern, störta ministeren och sålunda förekomma den fruktade upplösningen: Initiativet till denna närmare sämliänslutning har itgått från vets stra centern, som älltmera blir det ledande partiet både i kammaren och regeringen. Markis dAndelarre, partiets nuvarande chef, sedan Buffet och Daru iogått i regeringen; hade för, detta ändamål förl: tisdag till en pölitisk bankett i Gränd Hötel inbjudit, utom venstra centerns samwvliga medlemmar, 46 till antalet, och högra centerns verkställande utskott, ministrarne Ollivier, Chevandier, Buffet, Le Boeuf, Parieu och Richard. De fyra andra ministrarne bivistade ön annän bankett, söm samma dag gafs al senätens vice president Boudet:, Äfven flera representanter som man hittills räk nat till den moderata venstern voro inbjudna. Sedan dAndelarre föreslagit skålen för kejsaren, de båda centrerna och kabinettet af den 2 Januari, uppsteg Öllivier och yttrade till svar på den sistnämnda skålen: Jag tömmer mitt glas för en beständig, allt fa stare förening mellan venstra och högra centern, äfvensom för ett beständigt gbpdt förtånd mellan kabinettet och dem bådå. Vår styrka ligger framför allt deruti, fortför han, att ministören icke kommit till genom en lek af slumpen eller ett infall af ödet: hon är resultatet af en kraftig ansträngning af landet och af kammarens vilja. Våra anhängare äro hvarken hofmän eller smickrare. Det är vänner från gamla dagar och fordna stridskamrater. De nya vänner som slutit sig till de osa så kära vännerna från äldre tider ha ej kommit till oss för att böja Big för vår plötsliga upphöjelse, utan för att lyckönska oss till vårt långa vidhållande af samma grundsatser och för att hjelpa oss att bringa vår sak till seger. Och ges det en vackrare sak än frihetens fredliga införande, än grundläggandet af en nationel dynasti genom demokratien? Hvem kunde inför det storartade i denna uppgift vägra bjuda sina betänkligheter och sin otålighet tystnad. Hvem kunde ha någon annan ärelystnad än den att bidraga till det gemensamma verket? De kunna varä förvissade om att i den här af fosterlandsvänner; som vi anföra, är lika mycken ära att skörda för soldaterna som för cheferna. Det enda privilegium dessa ega är att få taga emot de värsta stötarna. Undandragen oss derför ej er medverkan och låten eder ej hållas tillbaka af de fel vi begått och ej skola underlåta att begå! Statsmännens fel likna de svarta får de gamla offrade åt ödet. Fortfaren att stödja oss, men gören oss blott uppmärksamma på våra misstag. Och om vi någon gång, öfverhopade af regeringsbestyren, skulle blifva otåliga öfver edra anmärkningar, så förloren icke modet, utan hållen ut och gören som läkaren, hvilken, trots patientens skrik, lägger handen på såret för att anbringa den förbindning som skall göra honom frisk. Låtom oss vara välvilliga och öfvers seende mot hvarandra, och, jag säger det med tills försigt, trots svårigheter och trots oförutseddå händelser, skola vi segra. Detta tal, som också, det kan ej nekas, betydligt skiljer sig från dem man i Frank rike hittills varit van att höra från ininistrarne, mottogs med stort bifall. Sällskapet förblef under liflig stämning samladt till långt in på natten. Der, som i lägstiftande kårens möte dagen förut, utbytte man sina erfarenheter om stämniogen i landsorten, sådan man under de senaste veckornas ferier varit i tillfälle att konstatera henne. : Från alla håll af landet hade man att berätta om de stora framsteg som de liberala ideerna med hvar dag göra bland befolkningen. Det är en pånyttfödelse, säger med anledning häraf LIndependance, hvaraf de förvandlingar som hittills försiggått i de guvernementala och representativa kretsarna endast förmå ge ett svagt begrepp. Det ären allvarlig, djupt, intensiv, på en gång lugn och stark rörelse, som ännu -ej sagt sitt sista ord, men som ifrån denna stund gör all reaktionär opposition fullkomligt vanmäktig och som, allt under det hon ger regeringen sitt stöd, för henne med sig mot reformer af vida mera genomgripande art än de hon från början tänkt sig och afsett. Debatten öfver Algier, hvarmed lagstiftande kåren i måndags återtog sina arbeten, före? tedde flera intressanta sidor. Framkallad genom en interpellation af Le Hon, som fordrade koloniens fullkomliga införlifvande med moderlandet och likställande med detta i borgerliga rättigheter, fick hon först sitt egentliga intresse och betydenhet den följande dagen, då först Lefebure, en ung ledamat af vanctra pantorn sam danna dag ockar