Aftonbladet – 12 mars 1870, sida 3

mek Men en gammal enke-friherrinna, 801 ?bodde i grannskapet och som en dag hän delsevis gjorde ett förmiddagsbesök på I-—lun .Jda och stannade qvar till middagen, samta .j lade med barnen samt besåg noga deras ar FI beten och yttrade vänligt till fru K.: E ; man får skatta sig lycklig, som har fått e Iså god mor för sina barn; de uppfostras båd I väl och klokt. Flickornas skicklighet oci I goda ton verkligen förvånar mig. Husfliten blef bofast på I—lunda, och mam sellerna derstädes sutto både vid spinnrocken och i väfstolen samt besvärades aldri Jaf dessa krämpor som salopgsedukationen si ofta medför. Det lugna, arbetsamma och ordentliga lifvet på I—lunda verkade äfven välgörande pi tjenstefolket, och det var en god rekommendation att derifrån kunna uppvisa en vackei orlofssedel. Om aftnarne, så snart hösten inträdde, läste någon af döttrarne högt för familjen, mer endast goda böcker, som fru K. sjelf valde med omsorg. Det var ett lyckligt lif, som de der lefde; men så träffades hr K. af ett slaganfall och han nedlades på sjuksängen. Nu började ett bekymmersamt lif för fru K. -Egendomen var ej så stor, att den gerna kunde arrenderas ut och försörja både egarens familj och arrendatorns. Fru K. insåg det och nu måste hon äfven sköta den yttre hushållningen. — Lyckligtvis var döttrarnes uppfostran fullbordad, så att de kunde öfvertaga den inre hushållningen, och sonen, som läst tillhopa med kyrkoherdens söner, följde med dem till gymnasium i L. Några år förflöto, då först den ena och sedan den andra dottern blefvo väl gifta. Någon förmögenhet hade de ej, men en god hemgift, som de sjelfva med sina händer arbetat, förde de med sig från det kära hemmet. Fru K. blef efter några års förlopp enka, men boets ställning var ej sådan att en upplösning deraf var fördelaktig och alla barnen önskade att T—lunda ej skulle säljas och gå ur slägten. Många gånger fruktade jag — säger fra K. — att dessa yttre bestyr, som följa med ett landtbruk, skulle förvandla mig till en amszon, eller att bekymren skulle tynga ner mig För den ena dottern efter den andra fick hon göra bröllop, och i hela orten föreföll det rentaf som en gåta att mamsellerna på I—Ilunda, som ej hade några talanger — blott en af dem spelade piano — och som hvarken voro rika eller vackra, kunde göra så goda partier. — Slutligen återstod blott sonen, som blifvit militär, och som nu kunde. ötvertaga egendomens skötsel, men han gjorde det endast med det uttryckliga vilkoret att mamma skulle sköta hushållet, och det beslöts i ett familjeråd, der mamma ej hade någon röst. Men fra K. kunde omöjligt vara ensam, ungdom som skulle läras in måste hon ha owkring sig, och det blef nu ej fråga om huru hon skulle få, utan hvilka hon skulle taga emot till inöfning i de husliga dygderna. Bland dessa elever, af hvilka några gjorde henne mycket besvär, förälskade sig sonen, som nu avancerat till kapten i armen, i en, och som hon egde förmögenhet och både hennes föräldrar och fru K. gillade partiet, så vick det i fullbordan, — men mamma fick indå icke lemna huset, ty då tog hon kanske välsignelsen med sig, och unga frun var icke ionu så hemma i allt, och det var nödvänligt. Välsignelsen kom i skepnaden af barn ch då tyckte fru K. att hon kunde tå komma ro. Den har hon funnit eller sökt här, i samma stad der hennes vagga stått; men ifven här kan bon ej vara overksam och lerföre äro styfdöttrarnes döttrar vexelvis 103 henne, och hålla noga räkning sins emelan hvem som skall få vara hos mormor. Denna skizz, som alls icke innehåller några lramatiska partier har blifvit längre än min fsigt var. Men jag har nedskrifvit den dere att lifvet på I—lunda, som aldrig nedok i det krasst materiella, påvisar det näktiga inflytande, som en god, bildad och örståndig qvinna kan utöfva inom familjen, tt den fina bildningen, rätt använd, kan förnas med den skickliga husmoderns öfriga ygder, och att intet hus eger bestånd om ej ) nodren fullgör sina pligter inom det område, om blifvit henne anvisadt. (Forts.)