Aftonbladet – 12 mars 1870, sida 2

lång stund tycktes han vakna ur sina drömmar; drack hastigt ut sin kopp, ringde och tillsade att tået skulle tagas bort, Då betjenten lemnade rummet med brickan, kom jag af en händelse att kasta en blick på mr Chandos, som då hade ställt sig vid spiseln och betraktade mig med ett underligt uttryck i sina ögon. Jag samlade allt mitt mod: — Mr Chandos, började jag, det bedröfvar mig sannerligen att vistas här såsom nu är händelsen — att ha trängt mig ip som en objuden gäst i detta hem. Och vore det icke för en enda sak, skulle jag vara verkligt glad för att ni har kommit, inföll han hastigt. Er härvaro är ett angenämt afbrott i vårt enformiga lif. Och denna enda sak är, sir...?, Å, jag kan väl ej berätta alla mina hemligheter för er, sade han med ett kort skratt. pFörsök att göra det så trefligt för er, som ni kan, unga dam. Vore det ej för den der boken, som jag vet att nilängtar efter, skulle jag göra mig förebråelser öfver att lemna er ensam. Han lemnade rummet, ännu skrattande. Jag tog boken och satte mig åter, men kunde cke läsa; min själ hade mottagit så många ya intryck. De hade synbarligen anleding att frukta Edwin Barley, vida mer än ag. Kanske var det ändå ej för min skullli som han hade kommit? Hvad som var grunlen till det besynnerliga förhållandet mellan wonom och familjen, kunde jag naturligtvis : cke veta, men otvifvelaktigt var det af en edsam art. Kl. var half elfva då lady Chandos åter om in, Jag hade då ånyo fördjupat mig il: nin läsning; mr Chandos kom äfven straxtli lerefter och tog snart godnatt. Du måste vara trött, Harry, yttrade hans