Aftonbladet – 10 mars 1870, sida 3

UCISUL 1 JNULLIGUU UL I GIGLIUD: AA AUUVMG IvBU vara med om ett sådant slöseri med statens medel som det skulle vara att utan fullgiltiga skäl kasta bort några millioner. Han yrkade bifall till utskottets förslag. (Forts.) Andra kammaren. Norra stambanan, i (Forts. Hr Altin förordade Sevalla-banan i ett längre föredrag, hvarigenom han bland annat sökte ådagalägga att denna bana, i motsats mot en föreorg talares påstående; verkligen är en bergsagn Om bruksoch bergshandteringen icke erhåller lättare kommunikationer med de närmaste och fördelaktigaste hamnarne, såväl för export som import af dess förnödenheter, utan nödgas betala lika höga forlöner som nu, skulle det vara vår jernhandtering omöjligt att uthålla täflan på den utländska marknaden, utan hon måste gå under. Men för att den ifrågasatta banan skulie uppfylla bergslagernas behof och för banans bär righet måste hon läggas, der hon kan bli i tillfälle att upptaga den största trafiken och således icke afvika från rörelsens sedan ålder valda riktning, hon borde äfven läggas så, att hon underlättade apläggandot af bibanor och erbjöde bergslagerna-den kortaste vägen till Stockholm. Alla dessa fordringar uppfylldes bäst, enligt hvad tal:s framställning sökte ådagalägga, icke af Sala-linien utan endast af Sevalla-linien. Vidare framhöll tal. Sevalla-linien såsom kortaste jernvägsförbindelsen från. norra Nerikes och vestra Westmanlands stora bruksdistrikter med Stockholm. Redogjorde för de åtgärder, som voro vidtagna för bibanans, Sevalla—Westerås —Köping, bringande till stånd och att ortens invånare gjort allt hvad göras kan innan riksdagens beslut om norra stambanans riktning blifvit fattadt. I afeeende på de 3 millioner ökad anläggningskostnad, som Sevalla-linien skulle kosta mer än Sala-linien, yttrade tal.: att, då staten, i fall Salalinien antoges, måste ensam vidkännas byggandet af en föreningsbana Sala— Köping, så måste på den nedläggas icke allenast dessa 3 millioner utan ytterligare 1 million rdr. Med den af statsutskottet angifna besparingen i trafikkostnad för 4 mils väglängd, om Sala-linien väljes, förhåller det sig så: att om Sevalla-linien antages har staten en grenbana från Thureberg till Upsala af 4, mils längd att underhålla och trafikera; om Saja-linien antages får staten en grenbana -Sala— Köping af 5, å 6!; mils längd att underhålla. Således, om Sala-linien antages, icke allenast ökad anläggningskostnad utan äfven större årlig trafikkostnad. Bygges åter ingen bana: Sala -Köping, så har staten verkligen gjort en penningbesparing, men då uppoffras ock den för rörelsens valfrihet, i afsende på utfartsvägar, nödvändiga föreningsbanan mellan norra och vestra bansystemet. Norra stambanan öfver Sala blir då blott en sammanbindningsbana emellan Stockholm och Gefle—Dala jernväg. I afseende på statsutskottets yttrande: att Upsala —Sala-linien genomlöper sen -trakt, som hittills saknar andra kommunikationsmedel än vanliga vär gar, mente talaren detta ej vara exakt. En blick på kartan visar nemligen, att östra delen af Salaliniens trafikområde, nemligen häraderna Lagunda, Hagunda och Ulleråker, ha icke blott sjökommu nikation från Örsundsbro och Upsala, utan ock in från Upsala till Stockholm. Vestra dearne tillhöra äfven Sevålla-liniens område, likaså de söder om Sala-linien liggande Westmanlands socknar med betydlig spanmålsproduktion, och som på Sevalla-banan för sina produkter ha en beqvämare och fördelaktigare afsättningsväg. Det blefve då egentligen de norr om Sala-linien belägna socknarne, som genom Sevalla-liniens antagande skulle komma att sakna jernvägskommunikation. Dessa socknar ansåg talaren dock icke vara af den fram. stående betydelse, vare.sig i produktion, industri eller befolkningsförhällanden, att desamma borde ja något bestämmande inflytande på stambaneriktningen, i jemförelse med det, som den södra liniens trafikområde i detta afseende borde utöfva, och från hvilket område banan kommer att upphemta vida större rörelse och således erhålla större trafikinkomster, dessa ändå mer ökade genom der rörelse, som genom bibanan Sevalla—W esterås— Köping inledes på Sevalla-linien från vestra och södra Westmanland och norra Nerike. Denna senare rörelse kommer ej 9Sala-linien till godo, då denna linie, om Sala—Köpingsbanan bygges, belastar sagda rörelse: med en oe af nära 5 mil till Stockholm, mot vägen öfver Sevalla. Sevalla-linien tillfredsstälde Norrlands och Då larnes behof afjernvägsförbindelse med Stockholm och rikets mellersta delar, vore den för bergslagerns i Westmanland, Nerike och Dalarne förmånligaste alltså ville talaren yrka afslag på utskottets be tänkande och bifall till K. M:ts proposition on Thureberg—Sevalla-linien, i enlighet med hrr. re presentanters inom statsutskottet derutiföreslagn modifikation. Er Kinmanson började med. den förklaring anledning af de gjorda yrkandena å afslag, att har väl skulle finna sig vid ett beslut, som nu vägrade allt anslag till: en norra jernbana, under förhopp ning att det rätta nog skall till slut vinna seger och under förmodan att den enskilda företagsam heten emellertid kunde väckas ur sin dvala och sjelf angifva den riktning, som för banan vore der bästa; men han skulle ej med tillfredsställelse fin na sig vid ett riksdagens beslut, hvilket redan m bestämde att staten ej vidare ville befatta sig mec jernvägsbyggnader för egen räkning, ett beslut som inom vårt land ännu icke skulle kunna efter följas. Tal. redogjorde härefter hvarföre han, af de tvi föreslagna banriktningarne, gaf företräde åt der från Thureberg öfver Sevalla. Statsutskottet had rätteligen angifvit såsom ändamål med den m ifrågaställda norra banan, dels att erhålla kommu nikation emellan de norra provinserna samt hut vudstaden och landets vestra delar, dels att till godose bergslagernas behof. I sistnämnda hänse ende måste hufvudsakligen åsyftas att bered bergslagerna lättadt tillfälle till kommunikatio med de största afsättningsoch export-orterni Stockholm och Gefle vid Östersjön samt städern l vid vestra kusten, förnämligast Göteborg. Me för dessa ändamål vore det nödvändigt, att norr banan blefve sammanbunden, helst öfver Westerå I med den redan befintliga jernväg, som leder frå Köping öfver Örebro till Hallsbergs station på v stra stambanan; ty härigenom skulle vinnas en gi utfartsväg från Norrland. till rikets vestra dela på samma gång som man tillgodosåg behofvet fö en vidsträckt särskild del af bergslagerna, i de att kommunikationen till Stockholm tillika unde lättades för de stora och rika orter, som äro bi lägha vester och norr om jernvägen Frövi —Ki ping. En sådan föreningspunkt på norra bang gifver sig då helt naturligt tillkänna vid Sevall men icke längre norr upp vid Sala, enär geno banans sträckning öfver Sala skulle uppkomma betydlig förlångning i vägen för all trafik frå dessa trakter till den största exportorten vid Öste sjön eller hufvudstaden. Denna förlängning, g nom en omväg först åt norr, så i öster och der; i söder. uppgår till omkring 4!, mil, eller skiln den emellan våglängden från Stockholm öfv Phureberg och Sevalla till Westerås samt denfrö Obol h uden 2111 tl ngotoegae Kfonrk Tlawala Ach Sak aa