Aftonbladet – 9 mars 1870, sida 3

vägsfragan kommer att visa sig, hvilken dessa vägar vi och våra barn för framtide skola vandra. Riksdagsman. —— RIKSDAGEN. Första kammaren. Debätterna om Jernvägsfrågorna. Nordvestra stambanan. (Forts. fr. gårdagsbl.) Frib. Funck ansåg det för jernvägsarbetenas or dentliga gång vara af särdeles vigt att en någo så när lika summa ånvändes på dem hvarje å och att man icke anticiperade på ett följande år inkomster, hvadan han yrkade bifall till betän kandet. . Grefve Beckfriis förenade sig med hr Weerr Afvenså hr Nordenfelt. Hr v. Ehrenheim förklarade, att i öfverens stämmelse med flera riksdagars behandling af denn; fråga regeringen icke ansett sig böra begära störr anslag till nordvestra stambanan för i år än 1,600,00 rdr och att en förändring i detta hänseende skull förorsaka en rubbning i hela planen för arbeten. å denna bana. Sä skulle t. ex. en mängd arbetar blifva lediga tidigare än som varit beräknadt oc! innan man kunde skaffa dem sysselsättning på an nat håll. Af dessa orsaker yttrade talaren bifal till betänkandet. Grefve Henning Hamilton ansåg likaledes, at anslaget till byggandet af jernvägar icke bör va riera alltför mycket från det ena året till det an dra. Genom iakttagandet af denna grundsats vin ner man den fördelen att fortfarande kunna drifv: arbetet med samma materiel och samma arbets styrka. Endast på detta sätt kan man äfven bi behålla en jemnvigt mellan inkomster och utgif ter. Årliga tillväxten i statens behållning af sin: jernyvägar öfverstiger icke räntan på ett kapital a 3,000,000 rdr. Det årliga anslaget till jernvägs arbeten får derföre aldrig mycket öfverstiga denn: summa. Om man höjer det alltför mycket oct skall anskaffa summan genom lån, riskerar mar att låna på ofördelaktiga vilkor. Det duger icke heller att på en gång minska jnslaget för myc ket, ty derigenom inträda alltid rubbningar i de industriella förhållandena och en mängd arbetare blifva utan sysselsättning. Genom att till nord: vestra stambanans tidigare fullbordande anslå 2. millioner rdr redan för i år skulle störa nämnde jemnvigt. Det skulle kanske äfven föranleda, at! man vid denna riksdag vägrade allt anslag til nya stambanor. På dessa grunder ansåg talaren. att man till nordvestra stambanan icke en gång borde anslå så mycket som regeringen begärt och utskottet tillstyrkt utan endast 1,000,000 rdr för 1 är. Hr Falk ansåg ej nödigt att för i år höja an slaget till ifrågavarande stambana för att kunna företaga lustresor till Norge något tidigare och yrkade bifall till utskottets utlåtande. Hr v. Koch förklarade sig i allo instämma med grefve Hamilton. Om man icke en gång sätter en gräns för detta idkeliga lånande, hvarvid räntan måste tagas ur folkets fickor, skall slutligen ingen industri mera kunna bestå vid sidan af statens jernvägsbyggande. Detta slukar kapitalerna, föranleder penningbrist och uppstegrar räntan, hvarigenom näringarne råka i en alltmera betryckt ställning. För att vårt land skall komma ut ur detta olyckliga tillstånd är det ovilkorligt nödvändigt, att staten icke mera till en sådan grad som — hittills uppträder som konkurrent på jernvägsmarknaden. Man har visserligen skrämt oss med, att om vi icke bevilja anslagen till norra och östra stambanorna, skola vi vid nästa riksdag få ett jernvägskrig likt det år 1857 och 1860. Men tal: trodde att dessa skandaler icke mera skulle kunna återkomma. Vår nya reresentation har ej visat så stort intresse för reormer som många och bland dem talaren skulle önskat; men den hade redan i fråga om anslag visat en motståndskraft, med hvilken tal. icke kunde annat än sympatisera. Den sinnesstämning som här råder skall sannolikt fortfara så länge man har något hopp om att staten skall gifva med sig. Det fordras att riksdagen en gång ör alla visar, att den icke ämnar uppfylla dessa förhoppningar. . Hrr Wijkander, Troilius och Nordenfelt förenade sig med hr Wern. Grefve C. G. Mörner instämde med grefve H Hamilton. Hr Wallenberg uttalade sig för utskottets förslag. Hr Weerns förslåg antogs på kontraproposition med 67 röster mot 46, hvilka voro för antagandet af grefve Hamlitons förslag såsom sådan. Vid den slutliga voteringen antogs utskottets utlåtande med 58 röster mot 55 som voro för hr Weerns förslag. Derefter föredrogs till behandling 2 mom. af samma betänkande, hvaruti utskottet afstyrkte anslag. för tillökande af den rörliga materielen vid nordvestra stambanan. Hr v. Ehrenheim förklarade, att den af regeringen begärda summan ovilkorligen behöfdes. Den kommer i alla händelser att användas till ifrågavarande ändamål. Beviljas den icke af statsmedlen, så kommer den att tagas af trafikmedlen. Men dessa behöfvas väl för statsskuldens amortering, hvadan det vore önskligt om riksdagen beviljade ifrågavarande anslag. Hrr Leyonancker, Troilins och C. G. Mörner ansågo deremot någon tillökning i materielen icke nödig, så länge mnordvestra stambanan icke är färdig, hvadan de yrkade bifall till utskottets utlåtande, hvilket äfven blef kammarens beslut. Derefter öfvergick man till tredje punkten af betänkandet, hvaruti utskottet tillstyrkte beviljande af en million rdr för år 1871 till fortsättande af Norra stambanan i riktning från Upsala öfver Sala. Diskussionen om denna punkt öppnades af hr Björkenstam, hvilken förklarade sig för regeringens förslag om Sevallalinien. De skäl som dertill föranledde honom voro visserligen icke nya, men frågans stora vigt för fäderneslandet förmådde honom att taga kammarens uppmärksamhet i anspråk för desamma. Under snart 30 års tid domare i Westmanlands östra domsaga, var han en af de få, som på grund af erfarenhet om ortsförhållandena kunde fälla ett omdöme i denna fråga. Den stora Upsalaslätten slutar 2 mil vester om Upsala. Den trakt, genom hvilken den af utskottet tillstyrkta banan sedan skulle komma att gå, Åland, Tibble, Järlåsa och Westerlöfsta är icke af någon framstående betydelse i industrielt hänseende, och kan aldrig blifva det. Jordmånen är af en svagare art; den odlade jorden är belägen i skogstrakter och mellan bergåsar. Man bör icke af företeelserna på landsvägarne låta törleda sig att öfverskatta tillgången skogsprodukter Med undantag af allmänningarne finnes ingen skog som är att tala om, och 4 större sågverk arbeta oafbrutet på skogarnes reducerande, hvar dan. man snart skall komma derhän, att skogstill