Aftonbladet – 9 mars 1870, sida 2

stod framför ett bokskåp i mörkaste delen a! rummet, hvars gardiner inom glasdörrarne alltid plägat vara tillslutna, mena nu, mot al vana, befunnos dragna åt sidan. Dörrarne voro likväl stängda. Söker miss Hereford en bok? Ja, mylady. Bland en sådan mängd... En blick på lady Chandos var nog att göra mig stum. Den synbara häpnad, hvarmed hon stirrade på bokskäpet; hennes uttryck af missnöje och fruktan, väckte hos mig den största förvåning. I min förlägenhet trodde jag att hon misstänkte mig för att ha dragit undan gardinerna. I skåpet sågos böcker af alla storlekar, ströskrifter och lösa pappersblad. Just i denna stund kom af en händelse mr Chandos ut från sitt rum och hon ropade honom. Harry, började hon med stränghet; hvem har varit här i skåpet och lemnat gardinerna öppna? Det måste säkert vara E-hel, svarade han och gick fram till sin mors sida. Dörrarne äro likväl låsta; ingen fara är således på färde. nivingen fara! upprepade lady Chandos; se hit! Hon pekade på ett namn, skrifvet på omslagspapper kring en bok. Mr Chandos såg ditåt med rynkade ögonbryn. Mycket tanklöst, mycket försumligt af henne, mumlade lady Candos. Jag har rsv dan förut sagt att nycklarne ej borde lemnas i händerna på Etbel. Under det jag stilla aflägsnade mig, i den öfvertygelsen att detta var det klokaste jag kande göra, såg jag mr Chandos upptaga en nyckelknippa ur fickan och hörde straxt derpå sidengardinerna dragas ihop och dörrarne åter stän Jag tyckte mig aldrig mera ega rättighet att taga ned frvilka Böcker jag Un